Amatörkulturer


Amatörastronomin består av olika subkulturer som utmärks av diverse kännetecken. Man är i och för sig alla amatörer och har mycket gemensamt, men sättet man bedriver amatörastronomi på kan vara ganska olika. Ideal och värderingar kan skilja sig åt mellan subkulturerna, liksom instrumenttyper och observationspraktiker; man delar mycket, men skiljer sig även åt i mycket.

Det här perspektivet på amatörastronomin – och på vetenskapshistorien i stort – är grundläggande för mig, och en del av mitt arbete med att förstå amatörastronomins historia handlar om att mejsla ut de här amatörkulturernas identiteter. Det är ett sätt att se på vetenskapshistorien som bland annat inspirerats av vetenskapshistorikern Peter Galison (för en introduktion på svenska till Galison, se exempelvis Gustav Holmberg, ”Yngve Öhman, utbyteszonerna och svensk solforskning under efterkrigstiden” i Sven Widmalm ed., Vetenskapens sociala strukturer: Sju historiska fallstudier om konflikt, samverkan och makt, (Lund: Nordic Academic Press, 2008)).

Men det är ju inte bara jag, som historiker, som tänker i de här historiskt-antropologiska banorna – även källorna jag arbetar med bär vittnesbörd om att åtminstone några av studieobjekten har har sett på amatörastronomin som uppbyggd av delvis överlappande, delvis självständiga subkulturer.

Ta till exempel Thommy Eriksson, som under rubriken ”Amatörastronomer – en subjektiv analys av ett sällsynt släkte” gjorde just en analys av amatörernas olika subkulturer (Aurora nr 5, 1988, s 6-7).

Först och främst kan noteras att han ser på amatörastronomi som helhet som något som präglas av aktivitet:

Med ordet amatörastronomer menar jag inte alla soffliggande astronomiintresserade, utan endast de som aktivt och i praktiken sysslar med astronomi. Den sysselsättning som främst utpekar amatörastronomen är hans – eller hennes – nattliga övningar med teleskop av skiftande storlekar, men jag erkänner villigt att teleskopbygge, konstruktion av datorprogram osv både är aktivt och praktiskt inriktade sysselsättningar dom också.

Han pekar vidare på att det här aktivitetskriteriet innebär att enbart en del av medlemmarna i GAK, hans egen klubb, och vilken annan astronomiklubb som helst för den delen, är amatörastronomer.

Dessa amatörastronomer diskuterar han sedan i termer av olika underkategorier. En kallar han för ”Den lille vetenskapsmannen”: den gren av amatörastronomin som kan ge bidrag till den professionella forskningen: variabla stjärnor, meteorer, nova- och kometjakt, Jupiters atmosfär. Det här ger även förståelse för astronomihistorien, ett slags iscensättande av klassiska observationer (en intressant iakttagelse, eller hur?): ”Själv tycker jag det är roligt att göra egna mätningar av tex solens rotationstid, och se hur nära det rätta svaret jag kan komma. Man kan lära sig en hel del rolig astronomihistoria genom att ‘följa i fotspåren’ på kända historiska astronomer”.

En annan kategori kallar han ”Samlaren”:

Personligen njuter jag av att ‘samla’ objekt. Jag finner stort nöje i att då och då bläddra igenom gamla observationsresultat, och jag känner mig alltid lika nöjd och nästan stolt varje gång jag tecknat av ett nytt objekt, och kan utöka min samling. […] Nära förknippat med detta är glädjen i att om och om igen överträffa sig själv […] Man söker sig ofta till svaga, besvärliga objekt, för att slå nya personliga rekord i upplösningen etc, eller för att se något ovanligt galaxpar.

En amatörkultur som Eriksson verkligen själv vill lyfta fram, den han själv tillhör, är den visuella observationskonstens subkultur. Han skriver om skillnaden mellan att se något i verkligheten i okularet istället för att fotografera det; han talar om det i termer av ”äkta vara” och anknyter till en dragning åt det sublima som jag tror är utmärkande för många visuellt arbetande deep sky-observatörer:

Själv tycker jag det är mycket roligare att se verkligheten, med egna ögon, än att studera ett fotografi. fotografiet [!] må vara hur vackert som helst, det spelar ingen roll.

Hur mycket kan själva skönhetsupplevelsen tänkas betyda? Kanske finns det de som fasar lite för så okonkreta och ‘flummiga’ begrepp som skönhet och förundran, men jag tror att de flesta observatörer villigt erkänner att de spelar stor roll för dem.

Thommy Eriksson skrev för övrigt en hel artikelserie under rubriken ”Visuell observationsteknik” där han mycket metodiskt gick igenom den visuella observationskonstens alla delar; den löpte i Aurora under 1988. I en essä ett par år senare beklagade han sig över att det är så få som ”använder penna och papper för att dokumentera sina observationer” vilket är synd, eftersom man ser mer visuellt än på fotografier: ”det är mycket svårt att fotografera t.ex. Jupiters molnbälten, men på en teckning kan man lätt få med mängder med detaljer utöver dessa. Dessutom ser man så mycket mer när man tecknar av någonting än om man bara observerar passivt.” (Aurora, nr 4 1991, s 8)

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Amatörkulturer

  1. Ping: Himlakroppar | Det perfekta tomrummet

  2. Hans Bengtsson skriver:

    En klar skiljelinje i inställningen till praktisk amatörastronomi går mellan den ”estetiske” observatören och den ”vetenskaplige” observatören. Denna skiljelinje har säkerligen alltid funnits där, men har blivit mycket tydligare på senare år genom fora som AstronomiGuiden och Astronet.

    Man hittar massor av inlägg där denna uppdelning blir tydlig. Som ett exempel från idag kan vi se tråden i Astronet om supernovan SN2012aw. HG Lindberg rapporterar sitt resultat från gårdagskvällen i form av en uppmätt magnitud (som även jag skulle ha gjort ifall jag varit astrofotograf!) medan en ”estetisk” observatör skulle ha publicerat bilden, och förmodligen enbart bilden utan magnitud för supernovan.

    Den ena inställningen är inte bättre eller sämre än den andra. Men det är rätt intressant att konstatera hur vi ser på vår hobby med olika ögon. Delvis handlar det nog om vilken inkörsport vi hade till astronomin och delvis om personlighet.

  3. timaoes skriver:

    På tal om kategoriseringar så la Hans själv upp en fantastisk kul och mycket träffsäker sådan på AG för några år sedan. Kan inte låta bli att citera den (hoppas du inte misstycker Hans):

    ”1) Astronomiskt ointresserade människor. Bryr sig inte om ifall jorden kretsar kring solen eller tvärtom, och lever lyckligt med det.
    2) Astronomiskt halvintresserade människor. Har rent allmänt kläm på de viktigaste grejerna. Känner till skillnaden mellan astronomi och astrologi. Vet hur Karlavagnen ser ut men tror att Triangeln bara är ett musikinstrument.
    3) Astronomiskt intresserade människor. Personer som av en eller annan outgrundlig orsak fått för sig att astronomi är någon man bör lägga ner tid på.

    Sedan följer en finindelning av grupp 3:
    3a) Nybörjare. Har fått smak för astronomi men vet ännu inte riktigt vad han/hon vill. Går med i AG för att få goda råd. Om fortsättning följer, kommer vederbörande så småningom att hamna i någon av följande underavdelningar.
    3b) Teoretiker. Har doktorerat på de kemiska processerna hos Aldebaran men har aldrig sett Aldebaran i verkligheten, och skulle inte klara av att peka ut stjärnan på himlen, åtminstone inte utan hjälp av stjärnkarta.
    3c) Instrumentalister. Äger sju optiskt perfekta och precisionskollimerade teleskop, varav fyra är egentillverkade, samt 14 högkvalitetsokular. Ett par av teleskopen har använts till att titta på månen med, det var en gång i december 1982, i övrigt har det alltid varit för mulet.
    3d) Visuella esteter (Woware). Observerar visuellt med jätteenorma synfält för att allt ska bli så vackert som möjligt. Exakt vad som tittas på spelar ingen roll bara det är vackert och ger den rätta wow-känslan.
    3e) Fotografiska esteter. Kallas ibland PPP-are (Pretty Pictures People). Ungefär som 3d men med fotografiska metoder. Retuscherar gärna bort en supernova om galaxbilden skulle bli snyggare utan.
    3f) Visuella vetenskapare. Sådana människor tycker det är meningsfullt att skippa nattsömnen för att få fram ytterligare ett magnitudvärde för en Mira-stjärna som en massa andra 3f-are i världen redan följer. Allt för vetenskapen, är parollen.
    3g) Fotografiska vetenskapare. Som 3f men fotografiskt. Gillar att upptäcka supernovor och studera konstiga stjärnor med CCD-fotometri i fem olika våglängder.”

    Hela tråden finns här: http://www.astronomiguiden.se/javacookie/topicshow.asp?TOPIC_ID=4699

  4. Hans Bengtsson skriver:

    Jag ser det enbart som positivt att bli citerad och känner mig hedrad!

  5. Ping: Bara för att det är kul | Amatörastronomins historia

  6. Ping: Några länkar | Amatörastronomins historia

  7. Ping: Katter bland hermelinerna | Amatörastronomins historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s