Astrofoto i litteraturen: J.B. Sidgwick, Amateur Astronomer’s Handbook

Sidgwick, John Benson. Amateur astronomer’s handbook. London: Faber and Faber, 1955.

Fotokapitlet i Sidgwicks handbok börjar med att han listar fyra faktorer som gör fototekniken användbar för amatörer; dessa sätt i relation till de visuella observationsmetoderna:

– dess precision och opersonlighet, som gör den användbar för positionsbestämningar. Här är noggrannheten jämförbar med visuella metoder.

– dess kumulativitet: längre exponeringar gör att allt svagare objekt kan registeras; här är fotot överlägset de visuella metoderna

– möjligheten att samla in stora kvantiteter data, vilket gör den lämpad för upptäckten av nya objekt på ett sätt som är överlägset visuella metoder

– den relativt permanenta lagringen av registrerade data

Han pekar även på dess svagheter, där han framför allt lyfter fram dess låga upplösning vilket gör den ”much inferior to visual observation in those fields where the resolution of fine detail is the paramount requisite.” (s 346) Därför, skriver han längre fram i kapitlet, är alla detaljer på månytan och planeterna som fångas på fotografier tagna med Mt Wilsons 2.5m reflektor synliga visuellt med ett 25 cm teleskop. (s 359)

Kapitlet rymmer en genomgång av gränsmagnitud, bildskala och upplösningsförmåga; lämpiga exponeringstider innan fotot täcks av himmelsbakgrunden (”fogging”) vid olika förhållanden; om hur amatören kan mäta kometers positioner på foton; fokusering och kollimering, dvs att plåten skall vara placerad helt vinkelrätt mot den optiska axeln; aberrationer som koma och astigmatism vid olika f/tal; guidning; olika objektivsorter; och så vidare.

Avsnitten om plåtar och framkallare samt objektiv i form av vidvinkelobjektiv och ”porträttlinser” – dvs teleobjektiv – rymmer information om en fototeknik som inte är specifikt amatörastronomisk. Tillgången till fotografiska material, tekniker och kunskaper hämtade från den vanliga fotovärlden var under den analoga epoken en beståndsdel i amatörastronomernas fotograferande. Därför kan man säga att amatörernas astrofoto delvis var beroende av och utvecklades i takt med den allmänna fotografiska tekniken.

Det hela är verkligen en handbokstext, detaljerad och grundlig på ett sätt som är jag tycker gör Sidgwicks stil intressant. Här finns ett slags blandning mellan det teoretiskt välgrundade – mycket formler och diagram – och mer praktiska tips om hur man bygger sin egen kamera, bekämpar dagg med mera.

Annons
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Astrofoto i litteraturen: J.B. Sidgwick, Amateur Astronomer’s Handbook

  1. Hans Bengtsson skriver:

    Den boken letade jag länge efter, på 80-talet. Till slut fick jag napp, det var mycket slumpens skördar. Ett litet antikvariat inrymt i en källare i Oxford. Längst in stod en pappkartong med osorterad facklitteratur. Längst ner i kartongen råkade jag stöta på boken! Den har allt sedan dess varit en ovärderlig kompanjon, för min del inte för astrofoto men för så mycket annat inom amatörastronomin.

  2. Göte Flodqvist skriver:

    Även solen har fläckar……………..
    (Jfr figur 73, på sidan 159, med figur 183, på sidan 398. Även ”gammeldags” korrekturläsning kunde missa ibland.)
    Men, har bläddrat i och läst den med mycket stor behållning.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s