Furir med teleskop

Det finns väsentligt fler amatörastronomer under andra hälften av 1900-talet än under den första hälften, fler föreningar och fler lämningar i form av arkivmaterial och publikationer.

Just därför är det kanske på sin plats att här på bloggen lyfta fram en del av de amatörer som verkade innan den stora expansionen av svensk amatörastronomi. Det finns ju fler än Nils Tamm som är verksamma under seklets första årtionden. Tidigare har bland andra Tore Sjögren nämnts, både som variabelobservatör och teleskopbyggare. Häromdan tittade vi lite närmare på Johannes Andersson, kometobservatören och skogsarbetaren från Halland, idag är det dags att rikta blicken mot Otto Forsell.

Otto Forsell (1864-1935), furir vid regementet i Karlstad, är ämnet för en helsidesstor artikel i Folket i Bild (”Knekten och amatörastronomen”, 4 oktober 1936). Artikelförfattaren, Bertil Danielsson, gjorde någon gång i trettiotalets början repövning vid sagda regemente och fick, på grund av någon förseelse, tillbringa några dagar i regementets arrestlokal. Där tjänstgjorde Otto Forsell som vaktbefäl. Inlåsningen tycks ha föregått under relativt trivsamma former – de bägge pratade astronomi. Forsell, ”känd för att vara tyst och sluten”, fick tydligen förtroende för Danielsson och berättade om sitt astronomiintresse och det teleskop han hade hemmavid.

Han utlovade möjligheten av ett besök. Men när det sedan blev dags för detta hade han fått reda på att Danielsson ämnade skriva om honom i tidskriften och då drogs erbjudandet tillbaka; han ville inte bli uppmärksammad i pressen. Efter Forsells död fick Danielsson genom släktingarna möjlighet att se teleskopet

och ta del av hans uppgjorda kartor, litteratur, efterlämnade brev och anteckningar […och besöka den studerkammare Forsell hade] på loftet i sin lilla stuga. Där fanns rikligt med instrument, kikare, kameror, mikroskop, tavlor och kartor över stjärnvärlden. En stor stjärnkarta hängde på väggen. På den hade han gjort utprickningar med rödkrita. Själv hade han också ritat en mångfald kartor. Detta jämte talrika anteckningar röjde med vilket allvar och grundlighet han gick till sitt studium.

Bland de papper som Danielsson fick ta del av återfanns brevväxlingar med fackastronomer, varav en, Östen Bergstrand, nämns i texten. Forsell hade skickat observationer av solförmörkelsen 1927 till Bergstrand.

Forsell hade använt flera tusen kronor av sina ihopsparade pengar för att kunna skaffa ett större teleskop (inga detaljer ges i artikeln). Teleskopet placerades i ett utsiktstorn på den lilla gården som låg i anslutning till det lilla värmländska industrisamhället Slottsbron.

Otto Forsells observatorium på gårdsplanen.

Danielsson karaktäriserar Forsell som en person med mycket starkt astronomiintresse. Astronomin var, skriver Danielsson, ”hela hans liv. Han offrade allt han kunde skrapa ihop på studiematerial” och han

gick så upp i denna vetenskap, att han efterhand kom att förefalla en smula underlig. Hans originalitet och egenheter bottnade dock ej i någon förståndsrubbning; han var och förblev tvärtom rikt begåvad och andligt vital. Men hans intresse för astronomien utvecklades efterhand till lidelse.

Det hade varit intressant att veta mer om denne värmländske amatörastronom.