Kometen kommer: Hyakutake 1996

Det är som bekant kometår i år. Komet C/2011 L4 PanSTARRS fotograferades som igår kväll av Peter Rosén och Göran Strand och ikväll bör den vara inom räckhåll även för visuella observationer. Och om inte PanSTARRS lever upp till förväntningarna har vi ju ISON i december att se fram emot. De mest optimistiska prognoserna menar att den senare skulle kunna skriva in sig i raden av stora kometer, kanske i nivå med Hyakutake och Hale-Bopp. Återstår att se hur det blir med det. Som inspiration till den stundande kometjakten, tänkte jag dyka ner i arkiven, närmare bestämt i den nyligen bortgångne Jan Sandströms observationsjournaler.

Dessa journaler har räddats till eftervärlden av Sandströms mångårige vän och vapendragare Christer Jansson. I samband med Värmland Star Party nu i helgen fick jag och Gustav möjlighet att gå igenom dem. På drygt tusen sidor kan man här följa en amatörs utveckling från de första stapplande stegen vid mitten av 80-talet, då ofta tillsammans med Jansson, fram till den sista observationen han gjorde i mitten av december 2012.  Däremellan ryms tusentals objekt. Sandström var galaxfantast och det är alldeles uppenbart av journalen att han hade ett speciellt öga för dessa objekt.

Tidigt började han också teckna vid okularet och några av hans bästa teckningar gjordes i samband med de ovan nämnda kometerna Hyakutake och Hale-Bopp. Om vi håller oss till den föregående, så finns det sammanlagt sex observationer bokförda och gjorda under en knapp månad. I skisserna kan man följa utvecklingen av kometen. Nedan återger jag dessa skisser i kronologisk ordning (roterade så att Nord är uppåt i bilderna).

Hyakutake 19 mars 1996: Observationen gjord med kikare 20×60. Synfältet är 3.5 grad. Kometen var synlig för blotta ögat och hade då ett stjärnlikt utseende.

Hyakutake 26 mars 1996: Observationen gjord med kikare 8×30. Fältet är 5 grader. Svansen har nu börjat utvecklas och kometen är också som ljusstarkast  (magnitud +1). Som framgår passerade kometen här nära himmelspolen.

Hyakutake 29 mars 1996: Observationen gjord med kikare 8×30. Synfältet är 5 grader. Av anteckningarna framgår att svansen här växt till 10 grader, det vill säga den sträcker sig långt utanför fältstoppet. Ljusstyrkan skattades till magnitud +1,5.

Hyakutake 2 april 1996: Observationen gjord med kikare 8×30. Synfältet 5 grader. På grund av fullmånen syns nu bara en svans på ungefär 5 grader. Ljusstrykan uppskattas till magnitud +3.

Hyakutake 3 april 1996: Observationen gjord med kikare 8×30. Synfältet 5 grader. Kometen har nu tappat ytterligare i ljusstyrka (magnitud + 3,5) och svansen har reducerats till 3 grader. Asterisken markerar kometens position kvällen innan.

Hyakutake 6 april 1996: Observationen gjord med 80 mm refraktor (f/15). Synfältet knappt en grad. Magnituden har nu fallit till +4 och svansen uppskattas till omkring 4 grader.

Detta var den sista av Sandströms observationer av Hyakutake. Och kanske kan hans fina skisser inspirera någon att ta med sig papper och penna ut ikväll. Jag återkommer vi ett senare tillfälle med observationerna av Hale-Bopp.

Clear skies!

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s