1900-talets bästa kometer

Efter att ha avslutat ett utkast till ett kapitel om den svenska ATM-rörelsens historia, har jag nu börjat på ny kula. Framöver kommer det för min del att handla om kometer och den amatörastronomi som under 1900-talet ägnats åt dessa fascinerande objekt. Den ingång jag har i materialet bestäms av en överordnad ambition med projektet, nämligen att studera hur framväxten av olika informationsflöden, inklusive de tekniker som burit fram dem, förändrat förutsättningarna för amatörastronomin. I sammanhanget är just kometastronomin ett tacksamt exempel eftersom de allra flesta kometer är i princip omöjliga att hitta på himlen utan tillgång till astronomisk information i form av efemerider, kartor och liknande. Den överordnade frågeställningen för mitt kometkapitlet är alltså hur denna typ av data har distribuerats och cirkulerats.

Komet West

Komet West: Fotografiet är taget av Rune Fogelquist den 6 mars 1976.

För att börja i någon ände har jag de senaste dagarna gått igenom samtliga kometkrönikor som publicerats i Populär astronomisk tidskrift. Dessa krönikor publicerades två gånger om året och åtföljde tidskriften från starten 1920 ända fram till sista numret 1967 (i skrivandets vet jag inte om traditionen upprätthölls i Astronomisk tidsskrift). Många krönikor blev det alltså.

När jag nu läser igenom dessa krönikor är det klart att kometastronomin har en mycket rik historia. Det handlar förstås om hundratals kometer — några stora, de allra flesta små och oansenliga — som avhandlats under åren. En del har varit vetenskapligt intressanta; andra visuellt inbjudande. Av krönikorna att döma är det också uppenbart att det dröjde väldigt länge innan amatörerna bjöds in att faktiskt observera någon komet. Jag ska återkomma till detta vid ett senare tillfälle, men i praktiken är det först i slutet av 50-talet som amatörer börjar observera kometer. En viktig anledning till detta var att astronomerna själva ofta fick kämpa hårt för att hitta kometerna. De efemerider som cirkulerades från den astronomiska sambandscentralen vid Köpenhamns observatorium var ofta inexakta och i de fall det fanns flera uppsättningar att tillgå ibland direkt motsägande. Det hände till exempel ganska ofta att periodiska kometer, trots förhållandevis välkända banor, inte kunde hittas flera apparitioner i rad. Att man inte uppmuntrade amatörer att observera kometer var, givet dessa förhållanden, kanske inte så konstigt.

Men 1900-talet har ju också sett ett antal kometer som man knappast behövde några exaktare data eller större färdigheter för att observera. Många kommer förstås ihåg kometerna Hyakutake och Hale-Bopp. Men som framgår av tabellen nedan finns det ytterligare några som kan ge själv för beteckningen stora kometer. Data har jag hämtat från olika källor på nätet, däribland Wikipeida och Cometography.com. Innan någon protesterar ska det sägas att den så upphaussade och senare floppade komet Kohoutek, faktiskt nådde negativa magnituder i samband med sin periheliumpassage, men att den sedan hastigt falnade innan den hamnade på en position där den kunde observeras visuellt. [Edit: Listan har uppdaterats med ytterligare några kometer.]

Beteckning Namn Perihelium Magnitud Svans
1P

C/1910 A1

C/1911 O1

C/1913 Y1

Halley

Dagljuskometen

Brooks

Delavan

1910

1910

1911

1914

0

-5

2

3

120°

50°

30°

10°

C/1939 H1 Jurlov-Achmarov-Hassel 1939 3,5 15°
C/1940 R2 Cunningham 1941 -1
C/1956 R1 Arend-Roland 1957 3 15°
C/1969 Y1 Bennet 1970 0 10°
C/1973 E1 Kohoutek 1973 -3 25°
C/1975 V1 West 1976 -3 25°
17P Holmes 2007 2,8
C/1996 B2 Hyakutake 1996 0 80°
C/1995 O1 Hale-Bopp 1997 -1 45°

En fråga till läsarna är förstås om jag missat någon komet (eller alternativt om någon bör strykas). Kriteriet är att de ska ha observerats från svenska breddgrader och att de ska kunna skriva in sig under (den tämligen vaga) rubriken stora kometer.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

18 kommentarer till 1900-talets bästa kometer

  1. Robert Wahlström skriver:

    Det är väl Halleys komet 1910 och den andra dagljuskometen 1910 som saknas där.

    Halley 86 såg jag med även om den var långt borta från jorden den passagen så var den mycket omskriven i pressen i alla fall.

  2. PatrikH skriver:

    Jag är inte helt säker på hur bra C/1910 A1 (the Great Daylight Comet of 1910) syntes från Sverige men den 28 Januari stog den strax sydväst om Enif vilket borde gått att observera under och efter skymningen. Vid det laget var den nere i magnitud 3 men tidigare i januari hade den observerts bara några grader från solen.

  3. Björn M skriver:

    Intressant! Jag minns att jag observerade Ikeya Zhang (C/2002 C1) ifrån USA/Canada vintern/tidig vår 2002, med en ungefärlig magnitud om lite drygt 3.0, kanske till och med ca 3.5. Alla anteckningar har dessvärre försvunnit, men jag har ett fotografi taget på den (mitt första försök till astrofoto i övrigt) Observationslatitud var både 42ºN och 48ºN, och därmed faller den ju bort med tanke på kriteriet ”obsad från Sverige”. Den stod ganska högt vill jag minnas, så den bör ju ha varit synlig även från Sverige. Den tycks i alla fall nästan aldrig bli omnämnd när man ”listar” kometer synliga för blotta ögat.

  4. Johan Kärnfelt skriver:

    Tackar för alla kommentarer. Halley 1910 hade jag på listan, men jag har av någon anledning tappat bort den i hanteringen. Halley 1986 floppade väl däremot, så den kanske inte ska räknas som en av de stora kometerna. Den andra dagljuskometen 1910 har jag helt missat. Får kolla upp den. Undrar om det kanske var några amatörer som obsade 1910 års kometer. Tamm kanske (Gustav, vad tror du?). Och vad det någon som obsade Ikeya Zhang från Sverige? (Paul, var det denna du nämnde när vi träffades häromsistens?)

    • PatrikH skriver:

      <>

      Tror att Lars Hermansson och en ytterligare ett par personer obsade den men 2002t var innan min tid i flreningen. Vi ska ut på Sandvreten på fredag och då kan jag passa på att fråga och kolla observationsdagboken.

      Det finns dock en mellanformatsbild av Ikeya Zhang på UAAs galleri (http://uaa.saaf.se/kometer1.php) tagen med föreningens 45 cm Newton och den egendesignade comakorrektor COFFI som slipades av Renlund.

      • PatrikH skriver:

        Observationsdagboken avslöjade att Ikeya Zhang var en flitig besökare i okularet på Sandvreten under mars/april 2002. Lars Hermansson, Gregor Duszenowicz, Johan Warrell, Ola och Kerstin Mårtensson, Erik Unger, Gunnar Carlin m.fl. finns nämda bland de observationsrapporterna jag skummade igenom. Även denna komet gick tydligen nära Andromedagalaxen på ungefär samma datum (”Ikeya-Zhang […] som stog nära Andromedagalaxen” 2002-04-05) som PanStarrs.

      • Johan Kärnfelt skriver:

        Då får vi väl anse det bekräftat att Ikeya Zhang obsades från Sverige. Tackar för det. Enligt Wikipedia ska den ha varit den ljusaste (mag 3,5) sedan Hale-Bopp 97. Får fundera på om den platsar på listan.

  5. Paul Schlyter skriver:

    Jag nämnde nog IRAS-Araki Alcock som syntes några dagar 1982. Som snabbast rörde den sig 40 grader/dygn och lyste då av 2:a magnituden. Men det var få som kände till den (den försvann så snabbt att meddelanden per post inte hann med), och så var det tyvärr molnigt just kvällen den stod som närmast, i alla fall i östra Svealand. Men 1-2 dagar tidigare kunde man lätt i kikare se hur den rört sig relativt bakomliggande stjärnor på bara några minuter.

    Sedan vill jag nog också nämna Kobayashi-Berger-Milon som syntes högt på våra himlar sensommaren 1975. Nådde väl bara magnitud 4 som ljusast, men var klart lättare att se än Kohoutek.

    Och så har du ju PanSTARRS, som just nu finns nära, och är ungefär lika ljus som, Andromedagalaxen.

  6. Johan Kärnfelt skriver:

    Tackar för upplysningarna. Får överväga om dessa är tillräckligt ‘stora’ för att tas med på listan.

    Meddelande per post — jag antar att det är SUUA/SAAF:s TeleMed som avses. Jag har bara tillgång till en handfull av dessa, men det verkar ju som om de var en viktig kanal för just kometinformation. Ska ta tag i detta vad det lider. Just nu hålls jag med julkometen 1940 (Cunningham).

    Hur fick du förresten reda på komet IRAS, om nu postgången var för långsamt. Astrobasen kanske?!

  7. Johan Kärnfelt skriver:

    Jag har uppdaterat listan med några kometer. Vad tror ni om Dagljuskometen 1911? Magnitud -5 och en 50 graders svans. Vore nåt. 🙂

  8. Hans Bengtsson skriver:

    En lite udda sak med Dagljuskometen 1910 är att väldigt många människor som i efterhand varit övertygade om att de såg den berömda Halleys komet i själva verket hade beskådat Dagljuskometen.

    Vilka kometer som floppat eller inte floppat beror mycket på förväntningarna. Kohoutek hade skrivits upp något enormt i massmedia, det delades ut flygblad om jordens undergång, osv. Den blev väl inte riktigt så ljusstark som förutsagts, men jag minns ändå hur den från Växjö utan några problem kunde ses för blotta ögat (den var t.ex. enklare än PanSTARRS). Och rent vetenskapligt var Kohoutek en av de mest givande kometerna någonsin.

    Halley följde vid senaste återkomsten förutsägelserna rätt bra, detta är ju en gammal rutinerad och välstuderad komet med många solpassager bakom sig. Men blotta namnet Halley gjorde förstås att den blev rejält omskriven i förväg – och förväntningarna trissades upp trots att den från vår horisont inte hade några förutsättningar att bli speciellt praktfull. Jag minns att jag några månader före Halleys ankomst skrev om dessa orealistiska förhoppningar i Aurora. I fältkikaren syntes den utan problem men jag tror inte jag såg den för blotta ögat. En hel del amatörastronomer åkte dock till Kanarieöarna och fick fina upplevelser av kometen.

  9. Johan Kärnfelt skriver:

    Visst är förväntningarna avgörande. Och förstås tidigare erfarenheter. Klart är iallafall att många blev gruvligt besvikna på Kohoutek, inte minst de journalister som hade haussat den. (Jag var precis påväg att delge några smaskiga citat från ‘Kohoutek-fiaskot’, men jag tror jag sparar dem till en senare bloggpost 🙂 Jag siktar också på att skriva något i kapitlet om denna problematik. Just nu är jag emellertid sysselsatt med Arend-Roland 1957, så det får bli en senare fråga.

  10. Hans Bengtsson skriver:

    Björn Hedbergs bok ”Kometer och kometskräck” innehåller under rubriken ”Kometskräck under 1900-talet” intressant info som speglar den svenska allmänhetens reaktioner under det stora kometåret 1910. Men det avsittet har du kanske redan tagit del av.

    • Johan Kärnfelt skriver:

      Jo, jag har den faktiskt på sängbordet just nu. En fantastiskt kul bok och en av de böcker som en gång fick mig seriöst intresserad av astronomihistoria. Vi får väl se om det möjligen blir en repris på dessa händelser under det stora kometåret 2013.

    • Anonym skriver:

      Jag har lånat Björn Hedbergs bok ”Kometer och kometskräck” av vår förening VARF, men jag har inte hunnit läsa den än. Hedberg var för övrigt med i vår lilla grupp till solförmörkelsen i Kina 2009 och jag och han vandrade en mil på kinesiska muren i 30 gradig värme.

      Några andra kometer som skulle kunna betecknas som ”stora” och har eventuellt varit observerade från Sverige under 1900-talet är C/1901 G1 (Great Comet), C/1911 S3 (Beljawsky), C/1957 P1 (Mrkos), C/1962 C1 (SEKI-LINES), C/1965 S1 (Ikeya-Seki) och C/1970 K1 (White-Ortiz-Bolelli). Solstrykaren Ikeya-Seki brukar räknas som århundradets ljusaste komet när den befann sig nära solen.

      Av de fyra kometer som jag såg utan kikare på 1990-talet var det bara Hyakutake och Hale-Bopp som jag skulle kalla som ”stora”. Den första av dem, Levy 1990c, syntes fint som ett tredje magnituds objekt i augusti 1990. Komet C/1996Q1 (Tabur) syntes en kort tid utan kikare i oktober 1996, mellan Hyakutake och Hale-Bopps framträdanden. Andra fina kometer som jag dock inte såg utan kikare var Austin (1982g) och Bradfield (1987s). Den första kometsvansen som jag såg var Bradfields.

      /Timo Karhula

  11. Johan Kärnfelt skriver:

    Tackar för det Timo! Mrkos har jag stött på sedan jag skrev inlägget. Den upptäcktes faktiskt av Neuman på Inst. för meteorologi i Stockholm dagen efter Mrkos siktade den, men tydligen kom hans rapport in för sent för att han också skulle få ge namn åt kometen. (Är detta måhända Sveriges enda kometupptäckt gjord av en amatör? Någon som känner till några fler?) De andra kometerna får jag kolla upp.

    • Timo Karhula skriver:

      Nej, inte vad jag vet. Däremot borde prof. Tarmo Oja på Kvistaberg ha fått ge namnet åt C/1983H1 (IRAS-Araki-Alcock) men det blev något tjall med hans rapportering till IAU. Läste om komet I-A-A i länstidningen men där fanns inga koordinater eller någon stjärnkarta som visade kometens läge på himlen. Jag ringde till Oja (kände honom, ty jag pryade på Kvistaberg året innan) och han rabblade upp en kort efemerid via telefon.

      /Timo K

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s