John Dobson (1915-2014)

John Dobson dog igår, den 15 januari.

*

Inom teknik- och vetenskapshistoria pratar man ibland om en blandning av undergroundkultur och högteknologi på USAs västkust – hippies som hackers. I 1970-talets Kalifornien tvinnades trådarna, på ett kanske lite paradoxalt sätt, mellan den frihetsälskande antietablissemangsmänniskan och den teknikutveckling i företag och statliga labb som i förlängningen ofta drevs framåt av det kalla krigets och det militärindustriella komplexets logiker; av denna väv skapades det som kom att bli världförändrande tekniker som persondatorer och Internet. Den kanske mest kände exponenten för den här lite säregna men så typiska kaliforniska blandningen var förstås Steve Jobs, som tillbringade mycken tid i ett zenbuddhistiskt kloster och vars livsstil under 1970-talet gick på tvärs med mycket av det som vi kanske uppfattar som det typiskt amerikanska.

John Dobson kan också sägas komma ur denna blandning. Efter en uppväxt i Kina där hans pappa var universitetsprofessor i zoologi vid universitetet i Beijing, mamman var musiker, valde den unge Dobson naturvetenskapens väg. Under det andra världskriget studerade han bland annat för E.O. Lawrence vid University of California, Berkeley. Lawrence var en av Manhattanprojektets centrala figurer och kom att bli en ledande aktör inom framväxten av Big Science.

Dobson fick sin mastersexamen i kemi 1943 men sögs inte, som många andra nybakade kemister och fysiker, in i det som var Lawrence och andras allt mer högteknologiska megaprojekt. Istället drogs han till ramakrishnarörelsen där han 1944 blev munk. Redan då var han djupt intresserad av astronomi.

Han lämnade klostret 1967, efter en dispyt med klostrets ledning. Nästa fas i Dobsons liv inleds och det är nu han gör de insatser som gör att många velat utnämna Dobson till en av 1900-talets viktigaste amatörastronomer.

*

Under 1960- och 1970-talen skedde en massmarknadifiering av amatörteleskopen. Masstillverkade och allt billigare teleskop från dels japanska tillverkare men framför allt från amerikanska företag som Celestron, Meade, Edmund Scientific, Criterion/Dynamax med flera kom ut på marknaden. Att skaffa ett amatörteleskop i hyfsad storlek och med helt OK optisk och mekanisk kvalitet var nu inte längre en allt för stor utgift för den amatör som ville börja observera himlen.

Man kan säga att framväxten av den här typen av färdigtillverkade teleskop förändrade förutsättningarna för ATM-rörelsen (Amateur telescope making), den gren av amatörastronomins vittförgrenade kultur som alltsedan det tidiga 1900-talet sysslade med att slipa speglar och bygga teleskop. I ATM-rörelsen fanns tidigt en avancerad kategori såväl som en mindre avancerad. De bägge delarna förkroppsligas i varsin volym av Ingalls tvåbandsverk Amateur telescope making, teleskopbyggarbibeln.

Den mindre avancerade men i antal tillverkade teleskop räknat desto större handlade om att bygga bruksteleskop, ofta kanske en 15 cm Newton. I en tid utan någon större kommersiell tillgänglighet var detta en viktig del av amatörernas teleskopteknik; Johan har i vårt projekt beskrivit den svenska importen av den här delen av ATM-rörelsen som en viktig faktor i framväxten av amatörastronomin. Den andra, mer avancerade delen av ATM, fanns också redan från tidigt stadium. Dessa amatörer var få men byggde grejer som definitivt var omöjliga att köpa kommersiellt: riktigt stora teleskop eller optiska och mekaniska konstruktioner som var helt nya (några av de första Schmidtkamerorna på amerikansk mark byggdes av amatörer, bara som ett exempel).

Med framväxten av massmarknadsteleskopen försköts tonvikten bland amatörteleskopbyggarna. Själklart fortsatte amatörer att slipa småspeglar för att för skojs skull kunna sätta ihop en 15 cm Newton, men jag vill alltså argumentera för att tonvikten inom ATM vägde över mot den andra av de två teleskopbyggarkulturerna, den som handlar om det mer avancerade. ATM försvann inte när C8-orna började fylla butikshyllorna, men logiken bakom att ta upp teleskopbyggande som tidskrävande hobby förändrades. Varför bygga något som man kunde köpa minst lika bra och ganska billigt (och dessutom få tillgång till direkt)? De amatörer som drogs till ATM hade andra mål, andra projekt; de ville bygga det som inte fanns på marknaden.

Dobson – som drevs av ett folkbildarpathos: astronomin skulle ut till allmänheten – hade i början av 1970-talet varit med om att grunda San Francisco Sidewalk Astronomers. Det var viktigt, menade han, att folk skulle kunna få tillgång till billiga teleskop. Men han anslöt även till ett se-själv-ideal som man kan föra tillbaka till 1800-talet och amatörastronomer som T.W. Webb. Och det skulle inte förvåna mig om galaxer var en viktig objektskategori för Dobson, han hade i varje fall utvecklat en egen kosmologi som gick på tvärs mot Big Bang; han ville visa kosmos byggstenar där på trottoaren i San Francisco eller i de nationalparker dit Dobson och hans vänner åkte med sina teleskop, och då var knappast månen och planeterna hela historien. Då var det viktigt med stora aperturer, något som saknades i massmarknaden. Upp till och med 20 cm öppning var det relativt billigt att köpa teleskop, ville man ha större aperturer ökade priset hastigt. Här fanns fortfarande en stark logik bakom amatörtillverkade teleskop.

Dobson prioriterade alltså apertur och hans innovationer handlar bland annat om att komma runt den dyra och kostsamma ekvatoriella montering, ofta med motordrift, som var ett minst lika dyrt och krångligt inslag i dåtidens amatörteleskop som själva optiken. Istället för monteringar med mängder av kuggdrev, snäckhjul och precisionslager kom istället den sedermera så klassiska Dobsonmonteringen, ”dobben”, med sin vagga av plywood, en montering där teleskopet rörde sig i höjd och sidled på billiga men fullt funktionsdugliga teflonkuddar. Teleskopet gled fram i en altazimuthal upphängning, handdrivet, hemmatillverkat, stabilt, billigt.

Dobsonteleskopet spreds över världen. Det var lätt att bygga och man behövde ingen avancerad mekanisk verkstad utan kom långt med ordinarie träslöjdskunskaper och handverktyg som fanns i de flesta hem. Här i Sverige var Jörgen Danielsson tidigt ute med att populärisera teleskoptypen. Snart dök det också upp köpeteleskop med Dobsonmontering, Coulter var ett av de tidiga företagen som på det här sättet kunde erbjuda färdigbyggda teleskop med stora öppningar för en relativt låg kostnad.

Ivar Hambergs ultraportabla version av Dobsonteleskopet på någon av de första stjärnträffarna i Mariestad. Bild ur Astro.

Teleskoptypen utvecklades också. I Dobsons egen tappning hade teleskopet en hel tub – om jag förstått det rätt använde Dobson tuber av grovt pappmaterial som användes i byggindustrin för att gjuta cementcylindrar – men snart kom man underfund med att man kunde bryta ned tuben. Den svenske amatören Ivar Hamberg var tidigt ute med ”trussade” tuber i Dobsonteleskop; man hade nu ett lätt Dobsonteleskop som gick att bryta ned i mindre och mer lättransporterade beståndsdelar. Såväl Dobson som Hamberg exemplifierar något som jag själv finner väldigt intressant i teleskopets teknikhistoria: att uppfinningar och innovationer görs av amatörastronomer, det är därifrån många kommersiella teleskoptillverkare hämtar nya produkttyper, ny design. Går man, till exempel, genom några årgångar av Sky and Telescopes teleskopbyggaravdelning ”Gleanings for ATMs” från 1970- och 1980-talen finner man en ständigt pågående teknikutveckling, en manifestation av amatörastronomernas tekniska fantasi, ett flöde av mer eller mindre livskraftiga innovationer. En del slutar som halvbisarra teleskoptyper som bara byggs i ett eller annat exemplar; andra blir halvstora framgångar, som schiefspieglerteleskopen eller Poncetplatformen; ytterligare andra erövrar världen, som dobben.

John Dobsons uppfinning påverkade amatörastronomin på flera sätt, men viktigast var kanske den betydelse den fick för djuprymdsastronomin. Stora aperturer öppnade upp de kosmiska vidderna bortom Messierkatalogen. John Dobson hade lyckats med sitt uppdrag: att låta människorna se kosmos vidunderliga och varierande rikedom.