Latinets amatörer

Som en liten del av forskningen i vårt projekt tittar jag ibland på amatörer i andra vetenskaper. Det ger perspektiv på amatörastronomin; likheter och skillnader kan diskuteras och därmed sätts amatörastronomin in i ett större sammanhang. Dess konturer mejslas ut inte bara genom att diskutera den i sig själv, utan även genom att jämföra med annan amatörforskning.

Var finner man då dessa andra amatörforskningskulturer? Även om ornitologi och botanik kanske är det man först tänker på när man visualiserar sig parallellfall till våra amatörastronomer, så finns det amatörer kopplade till en mängd andra kunskapsområden.

Ett sådant är språkvetenskapen. I en fin essä i Times Literary Supplement (Richard Ashdowne, ”Ab to zythum: Heroes of medieval latin”, TLS 3 januari 2014, 12-13) behandlas Dictionary of Medieval Latin from British Sources, ett bokverk som efter långvarigt arbete nu gått i mål; i december publicerades den sista avdelningen, Syr-Z.

Historien tycks ha sin början vårvintern 1913, då Robert J. Whitwell, som arbetade med Oxford English Dictionary, föreslog skapandet av ett uppslagsverk som skulle förteckna ord i medeltidslatinska källor från de brittiska öarna, baserat på moderna vetenskapliga principer. Ledande forskare stödde idén. I ett upprop publicerat i The Times några månader senare följde Whitwell upp det hela med att efterfråga hjälp från amatörer som skulle kunna gå igenom källor och excerpera text. Responsen var entusiastisk.

Så småningom kom det hela igång och Ashdowne, essäns författare, (som är redaktör för verket och forskare i Oxford), beskriver de många och långa turerna bakom detta långsiktiga projekt. Att gå igenom mer eller mindre allt brittiskt medeltidslatin och förteckna dess ord var förstås en högst icke-trivial uppgift, och jag fylls med något slags beundran för de forskare som lyckades hålla igång ett sådant här långsiktigt projekt. (Sådana projekt är ibland hotade i dagens forskningspolitiska klimat.) Projektets långsiktighet betyder bland annat att det vetenskapliga hantverket förändrades över tid, och essän beskriver hur man genomgick en digitalisering av arbetsmetoder och datahantering; man flyttade rent fysiskt runt i det brittiska akademiska landskapet; finansieringen av projektet förändrades; och så vidare.

Men det som är relevant här är förstås amatörerna. Och enligt Ashdowne var de viktiga, de kadrer av flera dussin amatörer som knöts till projektet. Byråkrater, lärare och präster, alla med en kunskap i och intresse för medeltidslatin bidrog i insamlingen av det empiriska materialet.

Dictionary of Medieval Latin from British Sources är ett exempel på att det inte bara är naturvetenskaper som astronomi, botanik och zoologi som haft nytta av större amatörprojekt. Även humaniora och samhällsvetenskaperna har ibland haft medverkande amatörer. I Sverige har vi en lång tradition av amatörhistoriker och amatörarkeologer; i många (de flesta?) län finns det lokala ombud som rapporterar fynd och bevakar kända fyndplatser till och åt länsantikvarierna. För att inte tala om etnologin, där folkminnesarkiv samlat in uppteckningar hämtade runt om i landet.

Amatörer är en viktig kategori i ett flertal vetenskaper.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Latinets amatörer

  1. Ping: Några länkar | Det perfekta tomrummet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s