En kometobservatör i Torup

I början av oktober 1911 fick Carl Charlier ett brev från Johannes Andersson, Tollabo i Torup. Han vill meddela observatoriet i Lund, där Charlier är professor, att det för tillfället finns en stor komet på norra stjärnhimlen, lätt synlig för blotta ögat. Kometen skattar han till tredje eller fjärde magnituden. I en kikare med sju centimeters öppning ”ter den sig som en nebulosa med en liten svans”.

Brevet är intressant ur flera aspekter. Johannes Andersson har jag inte stött på tidigare, och eftersom amatörastronomerna är ett ganska liten grupp i början av seklet är Andersson ett noterbart tillskott. Det finns ett Tollabo i närheten av Torup i Halland, så det är möjligen där han bodde. Vad han gjorde till vardags vet jag inte, han undertecknar brevet helt enkelt ”Johannes Andersson amatör”. Han har uppenbarligen tillgång till eller äger en kikare med sju centimeters öppning, vilket är en eller flera nivåer över den tidens enklaste instrument, teaterkikaren, som vanligtvis hade en öppning på ett par centimeter.

Att han är kunnig i observationskonst är tydligt. Han har tillgång till stjärnkartor. Han är van vid att observera nebulosor, eftersom han kan jämföra kometens utseende med sådana objekt; dessutom anger han i brevet på ett exemplariskt manér kometens ljusstyrka, position samt rörelsens hastighet och riktning (han har alltså observerat kometen vid mer än ett tillfälle).

Brevet ger även inblick i dåtidens kommunikationskultur. Av Anderssons formuleringar i brevet kan man sluta sig till att en amatörastronom på landsbygden 1911 förväntade sig få tillgång till nyheter om viktigare tilldragelser på stjärnhimlen via dagstidningarna. Och eftersom tidningarna ännu inte skrivit om den ljusa kometen, bestämde sig Andersson för att själv rapportera sina observationer till professorn i lärdomsstaden.

Brevskrivaren uttrycker sig kortfattat, nästan telegramartat; jag ser framför mig hur denne Johannes Andersson, efter att ha observerat kometen under åtminstone två kvällar är ivrig att få ut sina observationer till astronomvärlden (kan det möjligtvis vara en nyupptäckt, det finns ju fortfarande inga rapporter i tidningarna) och snabbt får iväg detta korta och koncisa brev till Charlier.

Men vilken komet var det då han såg?

En titt i Gary W. Kronk, Comets: A Descriptive Catalog (Hillside: Enslow Publishers, 1984) ger beskedet att det faktiskt fanns två ljusstarka kometer med rejäla svansar på norra stjärnhimlen den första veckan i oktober 1911: komet Beljawsky, C/1911 S 3 (tidigare känd som 1911 IV), som upptäcktes som ett tredje magnitudens objekt den 29 september och sedan ökade i ljusstyrka till magnitud 1-1.5 i mitten av oktober, och komet Brooks, C/1911 O1 (tidigare 1911 V), upptäckt som ett objekt av tionde magnituden den 21 juli och som vid månadsskiftet september-oktober var av tredje magnituden (Kronk, 107f). (Se även information om dessa bägge kometer i John Bortles lista över ljusa kometer 1800-2000.)

Jag plockade fram efemerider för kometerna via Horizons på JPL och det avgjorde saken: komet Brooks stämmer mycket väl överens med Anderssons positionsangivelser, Beljawsky stämmer inte alls. Anderssons skattning av ljusstyrkan (”tredje eller fjärde magnituden”) är inte helt fel ute – Hans Emil Lau, dansk astronom verksam vid Treptowobservatoriet i Berlin, fick den till 2.3 den 10 oktober.

Brooks komet rör sig i en utdraget elliptisk bana med en period på 2089 år. Den upptäcktes av en av alla tiders mest framgångsrika kometjägare, William R. Brooks., verksam vid Smith Observatory i Geneva, NY, USA. Upptäcktsrapporten i AN finns här.