Astrobasen utgör, tillsammans med den telefonsvararservice som GAK och SAAF drev, ryggraden i informationsförmedlingen för amatörastronomerna i Sverige. Det hävdade Göran Hasse i en artikel 1989 (Göran Hasse, ”Astrobasen”, Aurora årg 13 nr 11 (november 1989), 6).
Man är benägen att ge honom rätt. Astrobasen var en BBS som man kopplade upp sig till via modem. På basen kunde man hämta hem nyheter om händelser på himlen, nyheter som spreds betydligt snabbare än via tryckt text. Var på himlen fanns en nyupptäckt komet eller nova? Där fanns även kataloger och annan astronomisk referensinformation, liksom en diskussionsplattform där de uppkopplade amatörerna kunde diskutera saker och ting, bland annat organisatoriska frågor inom amatörastronomin i allmänhet och mer specifikt i organisationer som SAAF. Man kunde lägga in sina observationer av himlafenomen, för arkivering, tillgängliggörande och vidare analys av SAAFs sektionsledningar och andra. Till exempel flödade svenska variabelamatörers observationer extra snabbt ut till olika samarbetspartners i utlandet via Astrobasen. Man kunde köpa och sälja begagnade astroprylar samt hämta hem mjukvara till sin dator. Kort sagt mycket av det som vi idag tar för givet att kunna göra på nätet gjorde svenska amatörer i slutet av 1980-talet och början av 1990-talet via Astrobasen.
De som inte hade tillgång till dator kunde sedan ta del av ett axplock av de viktigaste nyheterna via den telefonsvararservice som Göran Hasse omnämner ovan; driven som ett samarbete mellan GAK och SAAF, tog den även emot gjorda observationer. På kort tid blev telefonsvararen, i Hans Bengtssons regi, en stor framgång med många telefonsamtal, inte minst sedan den uppmärksammades i dagspressen. Astrobasens innehåll sattes även samman till den nyhetsservice, TeleMed, som SAAF drev, med Jörgen Danielsson som redaktör.
De astronomiska nyheterna om nyupptäckta kometer och annat kom till Sverige i huvudsak genom den elektroniska cirkulär-service som Guy Hurst och tidskriften The Astronomer drev; Hurst och The Astronomer skulle närmast kunna beskrivas som en amatörastronomins motsvarighet till Brian G. Marsden och IAU Circulars. Nya kometer, märkliga variabler, novor, irreguljära händelser på planetytorna, uppflammande supernovor – allt samlades in och spreds via Hurst. En lista över ett trettiotal prenumeranter på TA Electronic Circulars från 1989 innehåller många av dåtidens mest uppburna observerande amatörastronomer i Europa, med viss överrepresentation för Storbritanniens amatörer.
När man försöker förstå Astrobasen och dess betydelse använder jag som historiker förstås olika typer av källor. Här finns intervjuer och publikationer, till exempel klubbtidskrifter och SAAFs och Svenska Astronomiska Sällskapets tidskrifter och arkivmaterial samt ”småtryck” av olika slag; bland annat en smått ovärderlig lista över innehållet i Astrobasen som Johan Kärnfelt och jag fått tillgänglig via Jan Persson.
Men jag är sugen på att höra från de som var med när det begav sig och använde Astrobasen och den astronomiska telefonsvararservicen. Skriv gärna en rad i kommentarsfältet nedan om hur det var att använda dessa pionjärinsatser inom nätburen amatörastronomisk kommunikation.
Amatörastronomins historia 
Astrobasen var helt enkelt den tidens AstronomiGuiden eller Astronet, med de begränsningar som den tillgängliga tekniken ställde. Inga bilder fanns, men diskussionerna liknade mycket dem som vi idag har på de två nämnda forumen. Jag undrar om inte Paul Schlyter har en stor del av innehållet bevarat (inte bara listor över innehållet)? I varje fall bistod han med synnerligen användbara variabelfiler därifrån, dessa nyttjades vid skapandet av SVO-databasen.
Telefonsvararservicen ”Astronomiska Nyheter” föddes som en tanke i mitt huvud en kväll, något sådant fanns såvitt jag kände till enbart hos Sky and Telescope i USA. Så jag kontaktade Televerket och fick ett nytt telefonjack med separat nummer inkopplat, köpte en telefonsvarare med räkneverk och 3 minuters inläsningstid och med möjlighet för den ringande att tala in meddelanden. Nämnde detta på Astrobasen. Då började förstås en och annan ringa.
Och så, plötsligt, blev det chockartat många som ringde! Det visade sig att någon Astrobas-användare hade kontaktat tidningen Teknikens Värld (kanske jobbade han där?) och skrivit en notis om saken. Sedan spred sig telefonnumret snabbt, det hamnade i Forskning och Framsteg, Expressen, Aftonbladet, iDag (Kvällsposten + GT), Land, en koncern med landsortstidningar, osv. Vissa dygn kunde jag av räkneverket se att svararen hade varit igång fler än hälften av dygnets alla 3-minuters-perioder. Jag tror faktiskt att tidningen Land gav allra störst utslag, den har mycket stor upplaga.
Många som ringde förväntade sig ett horoskop, det förstod jag av intalningarna! Istället fick dom veta att ”Enligt en rapport från KG Andersson har dvärgnovan SS Aurigae just påbörjat ett utbrott, den hade magnitud 13.5 …” Många blev nog aningen förvirrade. Jag minns särskilt en dam som sade ”Jag förstod ingenting men tack i alla fall”, vilket omedelbart följdes av en rapport med intressanta fotometriska mätningar som Stig Ingvarsson på Tjörn hade utfört. Så spännvidden var stor, minst sagt. Efter hand förstod jag att även en del professionella astronomer lyssnade på mina ”Astronomiska Nyheter”, det kändes lite överraskande men gladde mig förstås.
Jo, förresten, den enda riktigt maffiga missen jag kan minnas att jag gjorde i telefonsvararservicen var en total månförmörkelse. Den föll på något konstigt sätt helt mellan alla stolar. Jag insåg detta förskräckliga förbiseende när jag gick till affären för att handla och tyckte att månen såg väldigt konstig ut ikväll. Då var det ju så dags att läsa in något på svararen, och jag minns inte om jag gjorde det efter affärsbesöket, kanske jag inte gjorde det. Tack och lov är det väl preskriberat idag!
Jag startade astrobasen på en intel 286 maskin som körde operativsystemet xenix, programmet var ett antal sh script, detta var innan internet fanns. Kommunikationen gick via ett nätverk där datorerna ringde upp varandra via telefonmodem och använde protokollet uucp (unix to unix copy)
för att skicka mail på den tiden var man tvungen att specificera vägen mellan olika datorer för hand. Datorerna ringde upp närmaste nod som skulle förmedla mail. Så småningom när intel kom med 386 processorerna så flyttade astrobasen till den hårdvaran och operativsystemet byttes till en kommersiell variant av unix system V (Interactive 386/ix) året var 1989. År 1990 så registrerade jag domänen saaf.se hos Björn Eriksen som ägde .se domänen tills han bildade Stiftelsen för Internetinfrastruktur 1997, (vi arbetade i samma korridor). Lite kuriosa 1991 kostade en 150MB hårdisk 2990:-, 1993 kostade en uppdatering av Interactiv OS:et 5488:-.
Från 1990 så körde astrobasen även med TCP/IP via den fasta ledning på 19200 baud slip (Serial Line Internet Protocol), jag kodade om sh scripten till att använda sig av InterNetNews package (INN) som är en NNTP server, och nnrpd, en newsreading server, och kopplade upp den till uunet (usenet news). systemet var nu uppdelat på två olika servrar, en server för newsfeeden och en server för inloggningar via modem, jag hade två st telefonmodem. Mailen från TA-news gick direkt in i newsservern och gick att läsa med newsläsaren trn men även via det gamla sh baserade scripten. Allt material från den gamla astrobastiden finns fortfarande bevarat.
/Anders L.
Stort tack, Anders och Hans, för era inlägg – mycket intressant!
Anders: reglerades det hur länge man kunde vara inkopplad, eller var det upp till den enskilda användaren att vara inne hur länge man ville? Ungefär hur många användare hade Astrobasen?
Jag är förstås mycket intresserad av att titta på materialet från Astrobasen. Vad bra att det sparats! Det skulle vara en väldigt viktig källa till förståelsen av denna pionjärinsats inom amatörastronomisk informations- och kommunikationsteknik.
Det känns väldigt angeläget att ni får tillgång till allt innehåll i Astrobasen när ni ska teckna den svenska amatörastronomins historia!
En detalj som jag just nu kommer att tänka på:
Första gången jag kom i kontakt med ordet ”Internet” var när Paul Schlyter på Astrobasen gav en efemerid för en ny komet, efemeriden hade hämtats på ett ställe som hette just Internet. Nu bar det sig inte bättre än att dessa data var felaktiga, kometen rörde sig i verkligheten i motsatt riktning än vad efemeriden gav. Jag tänkte då att Internet kan vi aldrig våga använda för sådana saker. Tiderna ändras …
Pingback: Astrobasen återuppstår | Amatörastronomins historia