Det tog sin tid men nu kan jag tillslut meddela att min första projektartikel är publicerad. Ni som har följt bloggen minns att jag för ett par år sedan skrev en del inlägg om kometer och amatörbaserad kometastronomi. Detta var ett led i arbetet med ett längre bokkapitel på samma tema. Ett av kapitlets huvudteman rör de informationsflöden som kometastronomin aktualiserar, och det är detta som jag lyft ut och gjort en artikel av.
Artikeln är publicerad i Journal of Astronomical History and Heritage, redigerad av astronomihistorikern Wayne Orchiston. Tidskriften har ett bredare anslag än den tämligen inomvetenskapliga Journal for History of Astronomy, och den publicerar dessutom med ’open access’, det vill säga man måste inte prenumerera på tidskriften för att läsa artiklarna.
Tidskriftens alla volymer finns att läsa här: Journal of Astronomical History and Heritage, och en direktlänk till min artikel här: Follow the information.
Amatörastronomins historia 
En mycket intressant artikel! Några personliga reflektioner. Informationsflödena kring kometupptäckter, såsom all övrig vetenskap, har formligen exploderat det senaste århundradet. Jag känner igen frustrationen hos Thorvald Eriksson som missade en ljus komet då han inte hade fått information om objektet ifråga. Som en nykläckt observerande amatörastronom läste jag i en Astronomisk Tidskrift från 1979 att en komet Bradfield nådde fjärde magnituden och den informationen hade jag inte läst någon annanstans. Sky&Telescope var annars min främsta källa vad gäller att hitta nya kometer. Idealfallet var ifall en komet upptäcktes månaden innan på södra halvklotet, närmade sig jorden och solen söderifrån, tidningen lade in en preliminär efemerid strax innan pressläggning och då hade man en liten chans att fånga kometen. Exakt så var fallet med komet Austin (1982g)! Jag var bland de första som såg komet Austin från norra halvklotet och min observation fanns med i Sky&Telescopes novembernummer 1982.
En temporär direktkälla om kometer som jag hade var kontakten med professor Tarmo Oja på Kvistaberg som då var en av mina pryo-lärare på Kvistaberg. Han var hjälpsam nog att via telefon rabbla upp koordinaterna för komet IRAS-Araki-Alcock (1983d). Den passerade mycket nära jorden och var synlig för blotta ögat bara en kort period i mitten av maj 1983. Tyvärr var det molniga kvällar och försommarhimlen blev för ljus så den kometen gick jag tyvärr miste om.
Jag utnyttjade även två/tre konkreta informationskällor som inte uttryckligen nämns i artikeln. I början av 80-talet prenumererade jag ett par år på W. R. Brooks Observatory Comet Circulars som editerades av John Bortle. Informationen kom med postväsendet i bästa fall en vecka efter en kometupptäckt då det gällde kometer som var tillgängliga för amatörer. Med hjälp av informationen fann jag åtminstone komet Levy-Rudenko (1984t) en smällkall januarikväll 1985. Såg kometen under en helgpermis när jag gick i lumpen.
Sky&Telescope hade en tjänst för aktuell astroinfo som borde ha döpts till Sky&Telephone men av någon anledning gjordes inte det. 🙂 Från den snabbpratande S&T-editorn fick man matnyttiga kometdata. Vid den andra hälften av 80-talet lyckades jag hitta några kometer med hjälp av den informationen, bl.a. några kometer vars namn jag inte fick det korrekt förrän flera år senare, bl.a. komet Thiele (1985m). I November 1985 syntes tre kometer med fältkikare där inte ens Halley var ljusast!
Av schemat i artikeln (”page 171”) kan man få intrycket att det var en envägskommunikation med ”answering machine”, dvs att uppringaren inte fick aktuell astroinformation men det fick man ju. Man kunde ringa ett speciellt nummer hos SAAF/GAK (telefonnumret då 031/526098) där data om nya transienta fenomen hade talats in i en telefonsvarare. Hans Bengtsson var faktiskt en av redaktörerna i telefonservicen. Tack vare informationen härifrån lyckades jag hitta några kometer, bl.a. Skorichenko-George (1989e1) och Cernis-Kiuchi-Nakamura (1990b). SAAF hade även som nämnts tjänsten Telemed med aktuella efemerider som sändes med posten.
I och med internet-revolutionen finns det många sajter på Internet där information dyker upp nästan i realtid vid en kometupptäckt. Tänk så simpelt det har blivit med aktuell kometinformation på bara (drygt) en generation!
/Timo K
Tack Timo för din långa och innehållsrika kommentar. Om jag börjar från slutet så har du förstås rätt i att telefonsvararen även levererade information till dem som ringde upp. Jag har uppenbarligen tappat bort det någonstans i hanteringen. Minns att jag själv ringde någon gång på åttiotalet, tror det gällde någon komet jag hade hört talas om (jag var inte att räkna till amatörastronomernas skara på den tiden). Jag bodde bara någon mil från Älmhult, så om det var Hans som pratat in meddelande borde hans älmhultska fått mig att känna mig alldeles som hemma :-). Jag kommer antagligen att använda figurerna även i bokkapitlet så jag ska se till att pilen går båda vägarna.
Sen var det intressant att läsa hur du lyckades snoka reda på den information du behövde. Mitt intryck är att riktigt bitna amatörer alltid har lyckats hitta relevant information, men att det förr om åren oftast innebar att söka kontakter utomlands. Så är det väl även idag, men med webben kräver det ju ingen större ansträngning. Jag ska fundera på om något av detta ska petas in i kapitlet. Kanske bör jag iallafall resonera generellt om fenomenet.
/Johan
Jomenvisst, det var min älmhultska som hördes även om den vid det laget nog hade blivit lite göteborgsanpassad. Jag räknade ut kometpositionerna från banelementen i IAU-cirkulären, med ett Basic-program som jag skrivit. Kolla gärna ett inlägg jag skrev igår i amatörastronomihistoriska tråden på Astronet. Lycka till med slutrundan av bokprojektet!
Aha. Det hade jag missat. Svarar där.