Fiktiva amatörer: Chris och Morbror Sven

Amatörer dyker upp lite här och var i skönlitteratur och på film. Ibland gör de enstaka inhopp som hos Lars Gustafsson, där amatörer omnämns i åtminstone två böcker. I Tennisspelarna figurerar Chris, till vardags datoroperatör vid Strategiska Flygvapnets stridsledningscentral i Forth Worth. Hemma hos honom, i ett sexkantigt tornrum, står ”ett ordentligt astronomiskt teleskop av typ Questar riktat mot balkongdörren” med vilket han bland annat observerar Jupiters månar (Tennisspelarna, Månpocket, s 60).

Och i novellen ”Morbror Sven och konsten att överleva kulturrevolutionen”, utgiven i samlingen Berättelser om lyckliga människor (2004), berättas (s. 26) om den pensionerade laboratorieingenjören som tar upp astronomi som hobby:

Bruket pensionerade Morbror Sven två år senare, de två sista åren ansågs han litet väl gammal och trött för krävande utlandsresor. Pensionerad köpte han ett utmärkt japanskt teleskop; man ser honom ibland i vinterkvällarna, i en pälsjacka från Beredskapstiden och med en krimmermössa långt nere över öronen, när han försöker rikta sin Barlowlins mot Svarta Molnet i Hästen, Andromedas glänsande, hemlighetsfulla skiva och de svårfångade jupitermånarna, där kanske det enda liv gror i solsystemet, som skulle kunna göra vår egen ensamhet mindre.

Det här är bara två små omnämnanden av amatörastronomer, men jag tänkte återkomma till ämnet i några ytterligare bloggposter för att vidare utröna hur amatörastronomer (och kanske även amatörbotaniker och -ornitologer) gestaltas i fiktionen: vilka egenskaper tillskrivs de, varför håller de på, vilken betydelse har deras hobby?

Nästa bloggpost i serien kommer att handla om Mr George Green.