Messier-maraton är ett begrepp inom modern amatörastronomi. Utmaningen är förstås att under en och samma natt observera alla (eller åtminstone så många som möjligt) av Messier-katalogens 110 objekt. Så vitt jag kunnat utröna så går företeelsen tillbaka till 1970-talet när bland annat amerikanska amatörer för första gången försökte sig på bedriften. Enligt uppgift ska det första fullbordade maratonet ha genomförts av Gerry Rattley från Arizona 23/24 mars 1985. Då hade redan själva idén spritts bland världen amatörer, framförallt genom att Walter Scott Houston omskrivits den i Sky & Telescope 1979.
Inofficiellt certifikat från SEDS.
Som vi tidigare skrivit om här på bloggen finns det en viss tävlingsmentalitet inom amatörastronomin. Det gäller att se flest, djupast och svårast. Oftast tävlar amatörer med sig själva, mer sällan med varandra. I sammanhanget har idén om Messier-maraton slagit an. De har blivit ett sätt att testa uthållighet och skicklighet, och förstås att mäta sig med andra. Idag ska väl varje fullblodsamatör åtminstone ha gjort ett försök. Sen finns det förstås de som driver det längre. Vad sägs om ett minnes-Messier-maraton? Då ska man observera alla objekten utan att ta hjälp av kartor och liknande. Eller ett fotografiskt maraton där alla objekten ska förevigas med CCD? Eller varför inte göra som Jeremy Perez och genomföra ett tecknings-Messier-maraton, då varje observation också ska åtföljas av en skiss. Det har till och med förekommit att man försökt observera alla objekten i nummerordning. Värst är emellertid de maraton där man utgår från betydligt mer omfattande listor. Kometjägaren Don Machholz ska utifrån en sådan lista ha observerat 599 objekt under en och samma natt. Och ja, Virgohopen stod bra till den natten.
Även svenska amatörer har bitits av flugan. Nyligen har det till exempel diskuterats i en tråd på Astronet. Men frågan är dock hur denna företeelse letade sig in i Sverige och vem eller vilka som var först med att ge sig på ett maraton. Jag vet att Timo Karhula skrev en artikel om saken i Telescopium 2008. Jag har i skrivandets stund bara sett referenser till artikeln, men jag misstänker att den tillkom i samband med att han genomförde vad som torde vara hans första maraton, den 6/7 mars 2008. Då lyckades han logga 83 objekt (plus tre kometer) under samma natt. Kanske var detta det första svenska försöket i grenen; möjligen också det mest framgångsrika. Rätta mig gärna om jag har fel.
För den som vill läsa på så har ovan nämnde Machholz skrivit en utmärkt handbok om hur man genomför ett maraton. Boken finns att läsa här.
[Edit: Jag såg precis att Anders Wettergren rapporterat om ett maraton genomfört 2011 och där han lyckats observera 90 säkra och ytterligare 5 osäkra objekt på listan. Det verkar alltså som att Wettergren leder ligan.]
Amatörastronomins historia 
Jag själv hade också förbättrat rekordet från 2008. Kunde nämligen obsa 88 säkra Messier-objekt med 25×100-kikare natten mellan den 5-6 mars 2011 klockan 18:46-5:10. En gång har jag observerat 110 DS-objekt på en natt men de var inte Messier-objekt. På 2 timmar 45 minuter noterade jag 110 galaxer i hoparna Abell 1656 och Abell 1367 den 6-7 april 1997 med min gamla 17.5-tums Dobson.
/Timo Karhula
Tänkte väl att du hade försökt putsa rekordet. 110 galaxer är inte dåligt det heller, även om de befinner sig på ett litet område.
En annan utmärkt handbok som förtjänar att nämnas är Harvard Penningtons ”the Year-round Messier Marathon Field Guide”. Den har använts av bl a skissaren Erika Rix, numera skiss-kolumnist i populärvetenskapliga tidskriften Astronomy. Hon har skissat närapå alla M-objekt under en natt 2013.