Astronomi på Teve

Det finns en asteroid som går under beteckningen 57424 Caelumnoctu. Beteckningen är något av en rebus. För den som kan lite latin så går själva namnet att uttolka: Det kommer av ”caelum”, som betyder himmel, och ”noctu” som betyder om natten. Himlen om natten alltså. Siffran är asteroidens löpnummer, men att just detta nummer har fått just detta namn är ingen tillfällighet. Det kan nämligen utläsas som ett datum. Asteroiden heter alltså Himlen om natten den 24 april 1957. Översätter vi sedan titeln till engelska bör väl tioöringen ramla ner. Asteroiden är döpt efter Patrick Moores månatliga BBC-progam The sky at night och datumet avser första gången det sändes. Moore har sedan fortsatt att leverera och han har nyligen passerat sjuhundra avsnitt, vilket gör programmet till tevehistoriens mesta långkörare. (Bor man i Storbritannien kan man se många av dessa avsnitt på nätet, men resten av oss får nöja oss med ett urval klipp som finns här.)

Bo G. Erikssn rapportera från Cape Kennedy 1973. Bilden från Eriksons hemsida.

Man kan ju fundera på hur svenskens intresse för astronomin hade utvecklats om även vi hade haft ett månadsmagasin av denna karaktär. En som försökte göra verklighet av dessa funderingar var Lars Johansson från Göteborgs astronomiska klubb. 1987 tog han kontakt med Sveriges Television med ett förslag i precis denna riktning. Själva förslaget har jag inte sett, men däremot en längre kommentar från Aina Elvius, vid tiden nytillträdd ordförande för Svenska astronomiska sällskapet. Det framgår inte klart, men det verkar som att Johansson skickat en kopia på sitt förslag till Sällskapet och uppmanat Elvius att i Sällskapets namn skriva till Vetenskapsredaktionens redaktör Hans Rehnvall för att ge sitt stöd.

I brevet, som återges i sin helhet i Aurora (nr 1, 1988), menar Elvius till att börja med att intresset för astronomin är stort i Sverige: sällskapet har över tusen medlemmar, därtill kommer ett fyrtiotal astronomiföreningar liksom en stor grupp människor som inte är föreningsaktiva men mer allmänt intresserade. Elvius kommenterar inte detta vidare, utan fortsätter med det tänkta programmets innehåll. Senare i brevet nämner hon flera utländska produktioner som hon menar är förebildliga, men av någon anledning glömmer hon Moores The sky at night. Att döma av hur hon tänker sig innehållet i det svenska programmet är det emellertid sannolikt att inspirationen kommer från England. Programmet bör, menar Elvius, till att börja med behandla både astronomi och rymdfart. Vidare ska det ge både allmänna beskrivningar av astronomin och dess praktik liksom mera direkta upplysningar om aktuell stjärnhimmel och olika tilldragelser på himlen. Det är av stor vikt att framställningen tar sikte på en större allmänhet, däribland våra många skolbarn. Slutligen menar hon att programmet bör utvecklas i samarbete mellan vetenskapsredaktionen och svenska ”yrkesastronomer eller (i vissa fall) kunniga amatörastronomer”. Hon nämner flera astronomer som skulle kunna vara med, men däremot rymmer brevet inga namngivna amatörer.

Från både ett astronomiskt och ett amatörastronomiskt perspektiv var förstås förslaget vällovligt. Samtidigt kan man i efterhand tycka att det vara något optimistiskt — med en potentiell publik räknade i tusental kan man ana att redaktören inte blev så särdeles imponerad. Den så kallade TV-debatten fick också ett snöpligt slut. Redan i nästa nummer av tidskriften kunde Johansson meddela att Vetenskapsreaktionen sagt nej. Han återger också brevet från redaktör Rehnvall. Denne förklarar att även om man nyligen fått utökad sändningstid – från 25 till 40 minuter i veckan – så ska dessa räcka till att täcka alla vetenskapsområden. ”Som läget är nu finns det ingen chans att ägna speciella program just åt astronomin. Däremot kommer astronomiska frågor tas upp i det ordinarie programmet.” Och så var det med det. 

Det blev alltså aldrig något svenskt The sky at night. Framgent kom astronomin, och precis som Rehnvall skriver, istället att vara ett av många inslag i vår egen långkörare, Vetenskapens värld. Redaktionen har att göra innan de hunnit ifatt Patrick Moore, men förra året firade man faktiskt fyrtioårsjubileum. Kanske är det därför läge att döpa en asteroid till Scientiaemundus.