Jag sitter på tåget på väg till Värmland Star Party 2015. Jag har varit på VSP två gånger tidigare, mycket intressanta observationsupplevelser har kombinerats med bra föredrag och kul samkväm med andra amatörer. Så mina förväntningar på den kommande helgens arrangemang är högt ställda.
Värmland Star Party är en gammal trotjänare i svensk amatörastronomi; 2015 års upplaga är årgång 25. Mariestadsträffen är ännu äldre, och Sagittariusträffen på Öland har också funnits med länge.
Dessutom har det funnits astrokongresser, organiserade av SUAA och SAAF; mer eller mindre organiserade tillställningar där man kunde klämma på teleskop, kolla på bokbord, lyssna på föredrag och framför allt träffa andra amatörastronomer. Ibland fick man till och med en namnbricka. Kongresserna var viktiga mötesplatser under 1960-, 1970- och 1980-talen men tycks på något vis ha ersatts av star parties.
Star Parties och astrokongresser börjar alltså få en historia i svensk amatörastronomi, en historia som Johan och jag vill få hjälp att dokumentera. Vi tar därför mer än gärna emot era minnen från de star parties och astrokongresser ni besökt eller varit med att organisera; skriv några rader som en kommentar på detta inlägg eller maila oss här; har du bilder från stjärnträffar och astrokongresser vore det förstås superintressant!
Star Parties – eller Träff under stjärnorna, som var den term som både Mariestadsklubben och SAAF gärna använde för att beskriva de tillställningar som kombinerade astrokongressernas sociala och kommersiella sidor med observationer – hade som mycket annat i svensk amatörastronomi en amerikansk förebild. Stellafane, Riverside och Texas Star Party måste under lång tid ha framstått som lockade amerikanska förebilder via reportagen i Sky and Telescope innan Mariestadsklubbens Träff under stjärnorna, Ölands Sagittariusträffar och just Värmland Star Party satte igång. (Tidigt klagades det förresten från visst håll på att det blev lite trångt, lite väl många star parties i Sverige …) Sedan har de kompletterats med ytterliga arrangemang. Till dessa mer organiserade och storskaliga evenemang kan läggas mer informella star parties som förekom i till exempel Norrköpingsklubben under 1990-talet.
Från tidigt 1980-tal och framåt blev de här stjärnträffarna viktiga mötesplatser för svenska amatörer. Här kunde man umgås och observera tillsammans. Själv minns jag vilket intryck det gjorde på mig att besöka någon av de första Mariestadsträffarna i tidigt 1980-tal; det var första gången jag såg objekt av typen M13, M51 och M81 i stora teleskop, jag fick träffa Rune Fogelquist, Claes Tunälv sålde prylar, och teleskop av en dignitet jag bara sett på bild stod uppställda utanför Bifrostobservatoriet.
Träffarna var även viktiga för spridandet av det som var nytt, det senaste sena inom amatörastronomi. ATM, teleskopbyggarsubkulturen inom amatörastronomin, är en kultur med stundtals många innovationer och uppfinningar, och star parties har ibland varit ställen där idéer om nya monteringar, optiska lösningar och finurliga men billiga sätt att bygga teleskop spritts. Stjärnträffarna har varit en del av det kretslopp av tekniska nydaningar som är en del av ATM-kulturen. Amatörbyggare testar en ny lösning -> de åker på Stellafane eller Riverside-träffen och visar upp det hela -> det årliga reportaget i S&T från sagda träff eller i kolumnen ”Gleanings for ATMs” lyfter fram nymodigheten -> fler amatörer blir inspirerade att pröva idén och/eller kommersiella tillverkare tar upp idén. Så har det nog gått till ibland på den viktiga USA-scenen inom ATM.
Men även i Sverige var stjärnträffarna och astrokongresserna en arena där man kunde visa upp ny teknik. Ett exempel: Ivar Hamberg, denne pionjär inom dobsonteknologin, har i en intervju jag gjorde med honom berättat om mötet mellan gammal och ny teleskopteknik på någon av de första Träff under stjärnorna i Mariestad. Där, i tidigt 1980-tal, dök Hamberg upp med sitt ultraportabla och lätthanterliga Dobsonteleskop; på några minuter monterades ett teleskop med 40 cm apertur upp och sen gick det jättesnabbt att hitta på himlen, att jämföra medstora och tekniskt avancerade fast krångliga teleskop.
Kanske skall man inte polarisera för mycket mellan star parties och astrokongresser; de har mer gemensamt än vad som skiljer dem åt. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är lite synd att vi inte har astrokongresser för tillfället i svensk amatörastronomi. Tvådagarsarrangemang dagtid i urbana miljöer (man behöver inte bil!) där man kan träffa andra amatörer, lyssna på föredrag, klämma på teleskop, shoppa av Astro Sweden, ha möten med SAAFs sektioner osv vore trevligt.
Därmed inte sagt att jag inte gillar stjärnträffar. Det är bara några timmar kvar tills jag anländer Lysvik, väderleksprognoserna ser lovande ut och jag har packat mitt reseteleskop, varma sockar och en pärm med variabelkartor …