En härlig sexa

Det fanns en gång en samling människor som hade det gemensamt, att de alla var vansinnigt intresserade av fotboll. De slog sig samman, och bildade en förening. [/] Några gånger om året inbjöds kända fotbollsexperter att hålla föredrag i en lokal å stadens största skola. På detta sätt hölls medlemmarball-65471_640na informerade om vad som hände ute i stora fotbollsvärlden. [/] Åren gick. [/] Så, en dag, fick klubben plötsligt möjlighet att till billigt pris köpa en egen fotboll – en stor, härlig ”sexa” i gult stryktåligt läder. [/] Bollen vårdades som ett lindebarn. Den packades omsorgsfullt ned i en låda, som låstes in i ett materielrum å stadens största skola. Då och då visades den upp för medlemmarna. Den fick ses på, och möjligen vidröras, om man inte rörde för hårt.

Man skulle nästan kunna göra en gåta av citatet. Vad i hela friden handlar det här om? Men jag avstår från det, och avslöjar istället att bakom dessa ord står Hans Bengtsson. Året var 1978 och under titeln ”Liten allegori” berättar Bengtsson om hur Göteborgs astronomiska klubb plötsligt kommit över ett större teleskop (Aurora, vol 1:12, 1978, s. 3).

Letar man sig vidare i källorna framgår det att klubben några år tidigare fått ett erbjudande förmedlat via Stockholmsamatören Toomas Jürisoo. Denne visste berätta att en icke namngiven amatör hade spänt bågen för hårt och köpt ett teleskop som vederbörande varken kunde husera eller hantera. Teleskopet var nu tillbaka hos återförsäljaren, och såldes till kraftigt reducerat pris. För 13.000 kronor, mindre än hälften av nypriset, kunde Göteborgsklubben få köpa en 155 mm (6”) kvalitetsrefraktor från japanska Goto Optical Inc. Fokallängden var på drygt två meter och instrumentet vägde åtskilliga hundra kilo, så detta var inget man ställde upp hur som helst. Det krävdes ett observatorium, något som klubben inte förfogade över. Sedan en donation säkrat ekonomin gjorde man emellertid affär. Observatoriefrågan sköts på framtiden och teleskopet packades ned i en låda, vilken i många år förvarades i ett förråd på Chalmers.

IMG_3919

Goto-refraktorn. Bilaga till Toomas Jürisoo till Göteborgs astronomiska klubb, den  29 januari 1974, Göteborgs astronomiska klubbs arkiv, Slottsskogsobservatoriet.

Denna ’härliga sexa’ kostade inte bara pengar i inköp; det kostade även en rejäl slant att ta i bruk. Skulle man använda den var man helt enkelt tvungna att bygga ett eget observatorium. Vid tiden hade klubben en samlingslokal i Västra Frölunda, men där kunde man inte ställa upp ett teleskop av den här kalibern. För en tid hade man satt sitt hopp till Björn Hedvall, föreståndare för det gamla folkobservatoriet i Slottsskogen. Hedvall hade långt framskridna planer på att i kommunens regi bygga ett stort folkobservatorium i Skatås, ett naturområde strax öster om Göteborg, och det fanns möjlighet för klubben att vara med på ett hörn. När klubben köpte refraktorn hade projektet förberetts i nästan tio år och byggstarten var precis runt hörnet. Då gick plötsligt luften ur projektet. Kommunen fick akuta ekonomiska problem, bland annat som en konsekvens av oljekrisen, och man skrinlade omedelbart alla planer på ett folkobservatorium. (Folkobservatoriet byggdes långt senare, men då i Slottsskogen.)

Göteborgs astronomiska klubb fick alltså se sig om efter en annan bostad till sin refraktor. Det tog ytterligare några år, men hösten 1978 hade man fått till stånd ett dispositionsavtal för en tomt i Härryda kommun, strax utanför Göteborg, och parallellt med detta hade Ivar Hamberg tagit fram bygglovsritningar. Klubben hade inga egna medel att sätta in i bygget, men man lyckades istället utverka ett räntefritt lån från Göteborgs kommun vilket i princip täckte kostnader för material och utrustning. Återstod gjorde själva arbetet.

xxx

Ritning till observatoriebyggnaden, utförd av Ivar Hamberg. Ritningen ingår i de bygglovshandlingar som finns bevarade på Göteborgs astronomiska klubbs arkiv, Slottsskogsobservatoriet.

I juni 1979 började man röja en 250 meters transportstig från vägen upp till bergstoppen där observatoriet skulle byggas. Sedan var det bara att börja bära. Allt material, inklusive allt virke och ett tusental cementstenar, bars upp manuellt. Det tog tid men upp kom det tillslut, och byggt blev det. Lahalls-observatoriet invigdes officiellt med tårta och strålande solsken den 26 maj 1984. Redan sommaren året dessförinnan hade Goto-refraktorn packats upp ur sin låda, installerats på sin nya plats och för första gången riktats mot himlarna. Nu hade man tillslut, och för att åter citera Bengtsson, ”en riktig plan också, där medlemmarna kunde spela med den fina, fina bollen”.

xxx

Sammanställning arbetstimmar till och med slutet av 1980. Som framgår leder Ivar Hamberg ligan stort, men han var också projektledare för bygget. Innan observatoriet var färdigt skulle medlemmarna ha lagt åtskilliga tusen mantimmar. tabellen från Håkan Andréasson, ”Observatoriebygget”, Aurora, vol. 4:12, 1980, s. 10.

xxx

Christer Brattås (på marken) och Magnus Lindhe var några av dem som slet med observatoriebygget. Bilden från GAK:s hemsida.

Från ett vetenskapshistoriskt perspektiv är klubbobservatoriernas historia intressant på många sätt. Vad var det för krafter som drev fram dessa byggen? Var det som Håkan Andréasson skrev apropå Lahall, ”naturligt” för en klubb att bygga eget, eller har våra klubbobservatorier snarare varit uttryck för en speciell tidsanda? Hur kommer de sedan till användning? Blev de, som ofta deklarerades under planeringsstadiet, ett centrum för avancerad amatörastronomi, eller ägnade man sig åt andra saker? Vem fick lov att observera med den ofta tämligen exklusiva instrumenteringen, och hur administrerades det? Vad hände med föreningarna när de plötsligt satt i knät på kommunerna? Vilka motprestationer krävdes för att få det allmännas stöd, och hur påverkar det verksamheten? Frågor som dessa kommer att vara i fokus i projektet under våren, då vi ska påbörja ett sista kapitlet, som alltså ska handla om just observatorier. Det finns säkert anledning att återvända till ämnet här på bloggen.

Advertisements
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till En härlig sexa

  1. Hans Bengtsson skriver:

    Gamla skrivarförsyndelser blir som nya … och här kommer en så kallad pudel!

    När jag skrev artikeln hyste jag, trots hyggligt stort fotbollsintresse, den felaktiga uppfattningen att en fullstor fotboll hade storlek 6, vilket ju passade bra med tanke på teleskopets storlek 6 tum. Men men, flera år senare råkade jag händelsevis upptäcka att största fotbollsstorleken är 5! Min första tanke var då att min allegori ju därigenom blev aningen vingklippt – men att det var så länge sedan jag skrev artikeln att misstaget kändes överspelat. Sent omsider kommer dock här alltså en pudel!

  2. Johan Kärnfelt skriver:

    Jag funderade faktiskt på tummen. Fotboll är inte riktigt min grej, men 6″ kändes trots allt lite stort. Det var ju skönt att vi fick reda ut det. 🙂

    • Hans Bengtsson skriver:

      Treans fotboll har diameter 18 cm, fyrans fotboll 20 cm, femman 22 cm. Så i det fallet har beteckningarna inget med tum att göra. Men alltså synd att sexan inte finns.

  3. Ping: När amatörobservatorier var ovanliga | Amatörastronomins historia

  4. Ping: Ett dagsverke på Mount Lahall | Amatörastronomins historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s