Teleskopestetik

Ni har sett dem många gånger. Slå upp vilken som helst av amatörernas tidskrifter, så står de där. Amatörerna med sina teleskop. Dessa bilder tillhör genrens mest tidlösa attribut. De har sett ungefär likadana ut ända sedan Nils Tamm lät sig avfotograferas med Zeiss-refraktorn för Populär astronomisk tidskrift 1920 (bilden finns här). Häromdagen roade jag mig med att bland alla tusentals arkivbilder jag samlat på mig de senaste åren leta fram ett knippe av dessa teleskopbilder. Med bilderna sida vid sida började jag fundera på vad dessa bilder egentligen säger. Härmed några inte alltför djupsinniga funderingar.

 

[1]

Bilden från Halmstad astronomiska sällskap: 1958-1988, s. 7. Okänd fotograf.

Till att börja med kunde jag snabbt konstatera att dessa bilder kommer i två huvudtyper: antingen låtsas amatörerna observera, eller så poserar de bara med sina teleskopet. Låt oss börja med ett exempel från den föregående kategorin. Denna interiör är hämtad från Tönnersta-observatoriet. Bilden publicerades 1988 i en liten skrift föranledd av Halmstad astronomiska sällskaps trettioårsjubileum. Jag är inte alldeles säker på vem herren vid taftarna är, men det rör sig i alla fall om stora refraktorn i observatoriet. Vi kan också konstatera att det är ljust ute, så om det inte är fråga om solobservationer, så vill han bara ge sken av att observera. Bilden ger ändå en känsla av allvar. Det ser helt enkelt väldigt vetenskapligt ut. Ett stort, komplicerat instrument manövrerat med säker hand.

 

[2]

Bilden från Johan Warell, ”Planetsektionen: Ny sektion inom SAAF”, Astro, vol. 9:3, 1990, s. 9. Foto: Jan Persson.

På den andra kategorin bilder låtsas man inte observera, där poserar man bara intill instrumentet. Här ser vi en tjugoårig Johan Warell intill en mindre refraktor. Året är 1990 och Warell har precis tillträtt som ledare för SAAF:s planetsektion och bilden kommer från en artikel som presenterar den nya sektionen i Astro. Vad han bläddrar i framgår inte, men själva bläddrandet är viktigt. Det skapar aktivitet i bilden. Dessutom ger det ett intryck av att Warell är uppdaterad på astronomins senaste nytt. Teleskopet med dess väl tilltagna tripod ser också tämligen imponerande ut. Det är dessutom ändamålsenligt med tanke på att det är planeter det handlar om. Här har vi alltså en sektionsledare som trots sina unga år vet vad han sysslar med.

 

 

[3]

Bilden från Nils O. Rehnström, ”Ett solteleskop, för den goda nattsömnens skull”, Astronomi & rymdfart, vol. 17:4, 1993, s. 22. Foto: Nils O. Rehnström.

På nästa bild är det sommar. Teleskopbyggargurun Sven O. Rehnlund är klädd i kortbyxor. Bilden är från en artikel i Astronomi & rymdfart 1993 där Rehnlund berättar om sitt hemmabyggda sol­teleskop. Han poserar för fotografen och artikelförfattaren Nils O. Rehnström, men då detta är ett solteleskop är det inte omöjligt att han faktiskt har tuben riktad mot solen och böjer sig fram för att observera. Bilden har dock en något annorlunda syfte än de tidigare. Den avser illustrera den beskrivning av teleskopet som finns i texten, och inte minst visa vilka dimensioner det har. Handen på tuben är också viktig. Den talar om förtrogenhet och erfarenhet, och dessutom markerar den i det här fallet att teleskopet är handjagat, något som understryks i texten.

 

[4]

Bilden från Jörgen Danielsson, ”Mitt dobsonteleskop”, Astro, nr 2, 1984, s. 20. Foto: Jörgen Danielsson.

Ytterligare ett hemmabygge, denna gång ett dobsonteleskop med dess konstruktör Jörgen Danielsson vid sidan. Detta är en av de mest spridda bilderna i de amatörastronomiska annalerna och den återkommer i en rad sammanhang, bland annat i Danielsson skrift Bygg ett eget teleskop (1989). Detta hänger ihop med att den till skillnad från de tidigare bilderna har vad man kanske kan kalla en propagandistisk karaktär. Danielsson var en av de första svenska amatörer som byggde ett dobsonteleskop, och han skulle bli något av en missionär för teleskoptypen. Bildkompositionen får kraft genom relationen mellan dobsontuben och den lilla gaffelmonterade C5:an i bakgrunden. Bygger man själv får man betydligt mer apertur för pengarna, tycks den säga, något som Danielsson själv gärna underströk. Även här vilar handen på tuben. Precis som med solteleskopet ovan navigerar dobsonägaren stjärnorna med fingertoppskänsla.

 

[5]

Bilden från omslaget till Astro, vol 2:1, 1983. Okänd fotograf.

Ytterligare en tjugoårig yngling, denna gång i form av Lars Hermansson från Uppsala amatörastronomer. Rent fotografiskt tycker jag detta är en av de tjusigaste bilderna i genren. Kompositionen är fin och bilden har ett påtaglig lugn över sig, speciellt med veteåkern i bakgrunden. Även denna bild är på tema hemmasnickrat. Men det är inte teleskopet, utan den lilla lådan Hermansson håller i händerna som det handlar om. Han har själv byggt en frekvensgenerator för styrning av teleskopets motorer. Bilden talar därmed om föreningen mellan vetenskap och ingenjörskonst. Den uttrycker också en föreställning om den unga generationens kreativitet och nyskapande.

 

[6]

Bilden från Margareta Westlund, ”Tankar tillbaka”, Astro, nr 2, 1995, s. 13. Okänd fotograf.

Men kvinnorna då? Amatörastronomin är som påtalats tidigare på bloggen en extremt mansdominerad hobby, och kvinnorna är underrepresenterade även i bildmaterialet (ja, om vi bortser från reklambilderna där kvinnor under en period var klart överrepresenterade). Men vi har förstås haft en och annan kvinnlig amatör. En av våra mest framträdande amatörer, alldeles oavsett kön, var Marga­reta Westlund. På bilden, som kommer från en kort självbiografisk betraktelse i samband med mentorn Gunnar Darsenius bortgång, gör hon gemensam sak med så många manliga amatörer och poserar vid det teleskop hennes pappa byggde till henne. Monteringen i kombination med vinkeln bilden är tagen från skapar intrycket att det rejält tilltagna teleskopet är på väg att ramla över henne, något som förstärks av att hon själv lutar lite. Så är förstås inte fallet och hon står där helt trygg i situationen. Hon vet vad hon gör. Det som är lite udda med just denna bild är studentmössan hon har på sig. Bilden är tagen sommaren 1960 och kanske har hon precis kommit hem från utsparken. Därmed tycks bilden vilja göra klart att det är astronom hon ska bli när hon blir stor.

 

[7]

Bilden från Sven O. Rehnlund, Astronomi. så börjar man, 1991. Okänd fotograf.

Storleken spelar som alla amatörastronomer vet roll. Här hoppar vi raskt fram några decennier i tiden och låter Mats Yderstig spänna sina muskler. Bilden är tagen 1990 och hämtad från en handbok i amatörastronomi. Idag är teleskop i denna storleksordning inte alldeles ovanliga, men i början av 90-talet var detta 40 cm Meade-teleskop något som de flesta amatörer bara kunde drömma om. Yderstig har händerna i fickorna – det är vinter och kallt ute – och han står där dels för att stolt visa vad han precis har köpt, och dels för att ge proportioner till tuben. Här finns ingen aktivitet, utan bilden signalerar snarare förväntan inför vad den väl tilltagna aperturen ska avslöja.

 

[8]

Bilden från Joel von Knorrings eget fotoalbum. Okänd fotograf.

Sommar igen. Mannen i badbyxorna är Joel von Knorring. Teleskopet har han byggt själv någon gång vid slutet av 50-talet. Ritningarna kom från Ragnar Schöldströms ATM-manual och råglaset till spegel från Clas Ohlson. Senare skulle han bli en av Sveriges ledande spegelslipare. Bilden ingår i en svit tagna vid början av 70-talet och som försöker fånga hans observatorium i Fläckebo, Västmanland. Här ser det verkligen ut som att han observerar. Ena handen på tuben, den andra på fokuseraren, ögat vid okularet. Men skuggorna faller fel och det är inte fråga om några solobservationer. Snarare vill bilden, tillsammans med de andra i sviten, demonstrera hur observatoriet fungerar och hur en amatörastronom arbetar.

 

[9]

Bilden från Margareta Westlunds bildarkiv på SAAF:s hemsida. Foto: Margareta Westlund.

Med tanke på sommarvärmen och badbyxorna är föregående bild allt annat än representativ. Jag kontrasterar därför med en bild som bättre fångar amatörastronomens vardag. Snö och vinter. Kallt och mörkt. Här är det åter igen Margareta Westlund som framträder. Bild är tagen i december 1985 när hon är ute för att försöka få en skymt av komet Halley. Hon har använt självutlösare och blixt, och med tanke på Karlavagnen som syns i bakgrunden måste det vara fråga om en dubbelexponering. Av de bilder som jag presenterat i denna kavalkad är det denna som bäst fångar vad det är att vara amatörastronom. Även om Westlund poserar för kameran så är det så här det ser ut, ja, förutom att det brukar vara mörkt. Bilden fångar också något som de andra fullständigt missa – ensamheten. Att vara amatörastronom är i de allra flesta falla att var ensam ute i mörkret.

 

[10]

Bilden från Eric Bengtsson, ”Stjärnfest blev historisk”, Värmlands folkblad, den 7 mars 2011. Foto: Eric Bengtsson.

Avslutningsvis en bild där jag själv figurerar. Här är det också vinter och dessutom fruktansvärt kallt. Bilden är tagen vid Värmland starparty 2011. Vid min sida står Håkan Eriksson från Lysvik och det är hans teleskop vi låtsas rikta. Och denna bild är i allra högsta grad arrangerad (som vem som helst begriper som har försökt sikta på något objekt med ett teleskop). En journalist från Värmlands folkblad skulle rapportera om stjärnkalaset i tidningen och ville ha en bild med oss och teleskopet. Jag vill minnas att vi hade svårt att hålla oss för skratt och det är sannolikt därför som vi ser så gravallvarliga ut.

 

 

 

***

Lagda sida vid sida finns det något lätt komisk över dessa bilder, inte minst den sista. Stolta amatörer som visar upp sina leksaker. Men tanken med övningen har inte varit att raljera över dessa bilder. Teleskopen är viktiga för amatörerna, inte bara i termer av kulturellt kapital – ”Titta vad jag har/titta vad jag har byggt!” – utan för att teleskopen mycket konkret möjliggör amatörastronomin. Det är kombinationen människa-maskin som gör att vi kan hålla på. Därmed är teleskopen en integrerad del av den amatörastronomiska identiteten. Ett fotografi av en amatör utan teleskop är liksom bara ett fotografi av en vanlig människa. Det är med teleskopet man blir till.