Amatörastronomi på stora bokförlag

Låt oss göra ett tankeexperiment kring amatörastronomiska publikationer. Antag att du vill ge ut en bok som behandlar amatörastronomiska praktiker: hur man slipar speglar, hur man bygger teleskopmonteringar, olika sätt att kollimera, olika okulartyper, hur man bildbehandlar CCD-data, hur man mäter fotometriska och astrometriska data för variabla stjärnor, asteroider och kometer, hur amatören kan använda teckning av objekt. Vidare kunde en sådan bok med fördel innehålla diskussioner om olika kommersiellt tillgängliga teleskoptyper, hur man observerar visuellt, metoder för såväl mer avancerad djuprymdsobservation som variabla stjärnor, kometers strukturer och ljusstyrkor, planetobservationer, observationer av solen i vitt ljus och H-alfa, automatisk bolidövervakning med fish eye-kamera, bestämning av meteorbanor med triangulering.

Och så vidare – ni kan säkert fylla i med mer saker som en sådan här bok skulle kunna innehålla.

Helt enkelt en handbok för modern praktisk amatörastronomi, en inledning i konsten att observera himlen som tar amatören bortom den allra första tidens enklare observationer – som är så snabbt avklarade – och istället ger insikter och kunskaper som låter amatören driva observationsprojekt som kan räcka en längre tid.

Ponera nu att man skriver ihop en sådan här handledning och föreslår för något större bokförlag att det skulle ge ut boken. Hur skulle det gå?

Spontant tror jag att det skulle vara svårt, kanske nästan omöjligt, att få ett stort bokförlag att ge ut en sådan handledning 2014. Jag kan förstås ha helt fel, men jag skulle gissa att den här typen av publikationer nu och i framtiden får husera på specialförlag.

Det märkliga är att sådana böcker varit relativt vanliga, eller i varje fall inte helt ovanliga, produkter bland utgivningen från de största förlagen på svensk bokmarknad fram till åtminstone tidigt 1990-tal. Vid sidan av den publicering som amatörerna själva står för och som är en så viktig del av amatörernas kommunikationskultur – föreningsblad, sektionsbulletiner, entusiastdrivna bokförlag som Inova (just Inova förtjänar verkligen att lyftas fram) – har flera amatörastronomiska handböcker givits ut av större förlag. Trycksaker är viktiga i amatörastronomins historia.

I en liten serie bloggposter, som hänger ihop med det kommunikationskapitel som jag skriver i vårt projekt, kommer jag titta närmare på några av de här böckerna. Några av dem är (ni får gärna föreslå fler i genren):

Nils Tamm och Åke Wallenquist, Amatörastronomen: handledning i observationskonst, Natur och kultur, 1942.

Newton Mayall, Margaret Mayall och Jerome Wyckoff, Amatörastronomens guide: handbok för amatörastronomer, Folket i bild, 1960. (Johan har diskuterat boken här.)

Patrick Moore och Ulf R. Johansson, Astronomi för amatörer, Bonnier 1968.

Günter D. Roth, Stjärnor och planeter, Norstedts förlag 1977. Utgiven i förlagets serie med fälthandböcker i färg som även innehöll klassiker som Björn Ursings Fältflora och Bertil Gullanders böcker om fjärilar och andra flygfän.

Colin A. Ronan, Amatörastronomen, Norstedt 1981.

Sven O. Rehnlund red., Astronomi: så börjar man, Almqvist & Wicksell, 1991.

Böckerna har mer eller mindre avancerat innehåll och är mer eller mindre kompletta handböcker till de olika grenarna av praktisk amatörastronomi. Men det som förenar dem är att de handlar om just praktisk amatörastronomi och är utgivna på ledande svenska bokförlag.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Amatörastronomi på stora bokförlag

  1. Johan Kärnfelt skriver:

    En anslutande genre som jag har tittat lite på senaste veckan är guideböcker till stjärnhimlen. Jag tänker på exv Nordenmarks ”Stjärnklara kvällar”, Serviss ”Stjärnhimlen sedd genom teaterkikare” och Modins ”Stjärnevärlden”. Det har ju inte samma handbokskaraktär, utan är mer av fältguider. Ytterligare en anslutande genre som jag precis har beställt från UB är de översiktliga stjärnkartorna. Nordenmark gav ut en, Almquist en annan, Roth en tredje. Men vid denna tid, dvs tidigt 1900-tal, fanns det nog en kontext av läroverk och fysikmagistrar som till viss del förklarar den inhemska produktionen.

  2. Hans Bengtsson skriver:

    En bra bok om praktisk amatörastronomi är också ”Stjärnklart” av Claes Bernes.

  3. Gustav Holmberg skriver:

    Johan: Nordenmark, Serviss och Modin är, som du skriver, en något annorlunda men anslutande genre, och de förtjänar förstås att uppmärksammas när man diskuterar förlagsutgiven amatörastronomisk litteratur. Att böckerna förändras över tid säger något om amatörastronomins förvandlingar under 100 år. Man kan också notera att en del av dessa tidiga guideböcker hade en ganska lång livslängd. Jag har hört en amatörastronom som skolades in i eller rekryterades till amatörastronomin omkring 1950 berätta om hur han använde den då halvsekelgamla Serviss som ett tidigt steg in i observerandets konst. (Och apropå Serviss tycker jag Charliers förord är så snajdigt, ”Bildrik till sitt språk, utan att blifva svulstig, exakt i sin framställning utan att vara torr, äger författaren en sällsynt förmåga att på en gång undervisa och roa sina läsare.”)

    Hans: den hade jag missat. Den kommer jag att ta upp i den här serien. Tack för tipset! Bernes bok är en ambitiös handbok för amatörer som dessutom på något vis speglar SUAA när den stod i sin höjdpunkt – urvalet av bilder, bland annat, känner man ju igen från Scanam.

  4. Ping: Teleskopestetik | Amatörastronomins historia

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s