Herschels kometer

Den senaste tiden har jag upprepade gånger försökt observera komet 2P/Encke. Dessvärre har sämsta tänkbara placering, sett från min lokala horisont, i kombination med det faktum att kometens ytljusstyrka varit ovanligt låg, inneburit att jag inte lyckats. Nu är kometen så nära solen att det blir till att vänta till efter perihelipassagen den 21 november för att om möjligt göra ett nytt försök. Men hade jag nu lyckats i detta uppsåt hade jag haft något gemensamt med ämnet för denna bloggpost, och dessutom en av mina hjältar i både astronomins och amatörastronomins historia, Caroline Herschel. Hon siktade kometen första gången i sitt teleskop den 7 november 1795 – en tid senare skulle den bli så ljusstark att den syntes för blotta ögat.

Caroline Herschel

Caroline Herschel. Bild: Wikipedia commons.

Caroline Herschel (1750-1848) var ena halvan i ett av astronomihistoriens mest framgångsrika radarpar. Tillsammans med sin bror William var hon med om upptäckten av ungefär en tredjedel av alla de objekt som den stora NGC-katalogen rymmer (Williams son John upptäckte ytterligare en tredjedel). Och vid sidan av detta jagade hon kometer. Framgångsrikt dessutom.

Familjen Herschel stammade från en familj av regementsmusiker i Hannover, Tyskland. William hade i samband med nederlaget mot fransmännen vid slaget i Hastenbeck 1757 deserterat till England, och där påbörjad en lysande karriär som musiker. Samtidigt som han skrev musik, satte upp konserter och undervisade musikelever fick han upp ögonen för det som skulle bli hans stora passion, astronomin. Som självlärd amatör började han bygga teleskop — teleskop som snart var bättre än något som tidens instrumentbyggare kunde prestera — och förstås använd dem för att observera himlarna. Intresset tog allt mer tid i anspråk och 1772 ordnade han så att Caroline kunde göra honom sällskap i England för att hjälpa till med både observationerna och med hushållssysslorna.

William intresserar sig vid tiden bland annat för dubbelstjärnor, och Caroline fick i uppgift att sköta bokföringen ute i mörkret, de mödosamma reduktionerna och katalogiseringarna vid skrivbordet dagen efter, liksom i allmänhet hålla ordning på de olika observationsprojekten. William var emellertid ofta på resande fot och att låta nattmörkret stå outnyttjat under hans frånvaro var inte att tänka på. Han byggde därför ett litet teleskop till Caroline och bad henne, med inspiration från Charles Messiers berömda katalog, att söka efter nya nebulosor – vid tiden ett samlingsnamn på himlens alla suddiga fläckar, vad vi idag skulle kalla galaxer, stjärnhopar och olika typer av egentliga nebulosor. Under de första månaderna letade Caroline upp många av de objekt som fanns beskrivna i Messiers katalog. I januari 1783 hittade hon emellertid ett objekt som inte fanns med i katalogen. Denna stjärnhop (NGC2360) skulle bli den första av fjorton nebulosor som hon själv upptäckte. Upptäckten gjorde stort intryck på William och han beslöt att ge upp dubbelstjärnorna för att istället systematiskt börja söka efter dessa nebulosor. Två decennier senare hade syskonen tillsammans upptäckt ungefär 2400 stycken.

Men Williams resor hade inte upphört. Caroline behövde alltså ett nytt projekt att fylla den ensamma kvällarna med. Det är här kometerna kommer in i bilden. William byggde en kometsökare till Caroline och instruerade henne att systematisk söka av himlen, nu på jakt efter kometer. Det tog sin tid innan hon fick napp — det sägs att det i snitt tar tusen timmar för en kometjägare att hitta sin första komet — men den 1 Augusti 1786 upptäckte hon tillslut sin första komet, då  av ungefär sjunde magnituden. Kometen, som idag går under beteckningen C/1786 P1, hade redan rundat solen och skulle nå femte magnituden innan den falnade bort. Upptäckten bekräftades bland annat av tidens ledande kometjägare, nämnde Messier.

Stärkt av framgången fortsatte Caroline att jaga kometer i ett drygt decennium. Allt som allt upptäckte hon åtta kometer. Sex av dessa var hon den första som siktade:

1 augusti 1786, C/1786 P1 Herschel

21 december 1788, komet 35P/Herschel-Rigollet

7 januari 1790, komet C/1790 A1 Herschel

18 april 1790, komet C/1790 H1 Herschel

15 december 1791, C/1791 X1 Herschel

7 oktober 1793, C/1793 S2 Messier

7 november 1795, 2P/Encke (upptäckt 1786 av Pierre Mechain)

14 august 1797, C/1797 P1 Bouvard-Herschel

Encke

När Caroline observerade 2P/Encke 1795 lyste den så starkt att den syntes för blotta ögat. Man jämförde dess ljusstryka med M31:s. Långt senare (2003) fångade Michael Jäger och Gerald Rhenman 2P/Encke när den just passerar förbi M31. Kometen är den svaga sudden uppe till vänster i bild.

Denne bedrift vann erkännande redan under Carolines livstid. Hennes bror fick förvisso, och även om Caroline var en integrerad del av verksamheten, äran för resultaten vid de stora teleskopen, men kometerna var alltigenom hennes egna. De många kometupptäckterna, liksom hennes arbete tillsammans med William, uppmärksammades också från kungligt håll i och med att hon som historiens första kvinnliga astronom fick lön för sitt arbete (50 pund om året). På ålders höst valdes hon, tillsammans med Mary Somerville, in som första kvinnliga hedersledamöter i Royal Astronomical Society. Hon skulle också blir den första kvinna som gav namn till en komet, och dessutom under nästan tvåhundra år inneha rekordet för antalet kometer upptäckta av en kvinna. Rekordet slogs först på 1980-talet och då av Carolyn Shoemaker.

För den som vill fördjupa sig har Carolines kometobservationer alldeles nyligen fått en utförlig behandling i Roberta J. M. Olson och Jay M. Pasachoffs ”The Comets of Caroline Herschel”. Artikeln rymmer också en hel del inskannade skisser och journalanteckningar av Carolines hand. (Tack för tipset Ulf R.!) Vill man fördjupa sig in syskonen Herschels astronomi rekommenderas Michel Hoskins Discoverers of the universe. Sist men inte minst vill jag slå ett slag för Carolines egna hågkomster som finns utgivna som Memoir and correspondence of Caroline Herschel. Memoarerna ger inte bara ett titthål in i det herschelska hushållet med alla dess nattvak, kungliga besök, trilskande teleskop, utan i allra högsta grad en bild av vad det innebar att vara kvinna i vetenskapens värld vid slutet av 1700-talet.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Herschels kometer

  1. ulf r johansson skriver:

    Det var så lite så.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s