Förväntningar och magnituder

Komet C/2012 S1 (ISON) – benämnd efter ett nätverk för himmelspatrullering med stationer framför allt i Ryssland – upptäcktes förra veckan, den 21 september. Den är svag, av 18e magnituden, men skulle enligt vissa prognoser kunna bli så stark som magnitud -10 eftersom den passerar väldigt nära solen och jorden vintern 2013-2014.

Amatörastronomer vet förstås att det är en mycket vansklig sak att beräkna kometers framtida ljusstyrka; de är ju dynamiska objekt och kan bokstavligen smälta bort när de närmar sig solen. Samtidigt lockar möjligheten av ett spektakulärt och sällsynt objekt, så den här kometen kommer förmodligen att få ganska mycket publicitet den närmaste tiden.

Det hela påminner om komet Kohoutek, upptäckt av den exiltjeckoslovakiske astronomen Luboš Kohoutek, verksam vid Hamburg-Bergedorfobservatoriet och annars mest känd för sina arbeten med planetariska nebulosor, i januari 1973. Preliminära beräkningar, när kometen fortfarande var långt ut i solsystemet, visade också de på en möjlig maxmagnitud på -10.

Kometen fick stort genomslag i media och populärkultur och inspirerade allt från domedagssekter till krautrockband. Om man var aktiv i en astronomiklubb vid den här tiden och sysslade med offentliga visningar måste man ha fått många frågor om komet Kohoutek.

Skandinaviska amatörer förberedde sig genom att planera observationsserier. I Scanam skrev Michael Krogsgaard under rubriken ”Århundredets komet?” (1973, nr 3, s 23f) att magnitudskattningar kunde vara ett värdefullt bidrag, liksom observationer av huvudets och svansens längd samt strukturer som strålar nära kometkärnan. Rapporterna skulle sammanställas av Tor Nørretranders för vidare befordran till amerikanska specialister.

Idag lever vi i en annan tid – tecknandet av kometstrukturer har kompletterats med bilbdbehandlade CCD-bilder och amatörer når betydligt ljussvagare objekt än 1973. Några av de första observationerna av den 18 magnituder svaga komet ISON, strax efter upptäckten, gjordes av italienska amatörer som fjärrstyrde ett teleskop i New Mexico; förutsättningarna för amatörastronomiska observationer har förändrats sedan 1973.

Men precis som 1973 kommer allmänhet och massmedier uppmärksamma den här kometen. Komet ISON kommer precis som Kohoutek (och Halley och några till) innebära möjligheter för astronomiklubbar att nå ut till folk; det kan bli kö vid visningsteleskopen än en gång, något som många astronomiklubbar gillar.

Om den nu inte smälter bort helt och hållet.

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Förväntningar och magnituder

  1. Johan Warell skriver:

    Eftersom kometen PanSTARRS (http://remanzacco.blogspot.it/2012/09/new-update-on-comet-c2011-l4-panstarrs.html?m=1) förhoppningsvis når nollte magnituden i mats nästa år får vi alltså besök av två ljusa kometer inom loppet av ett år – precis som 1910 (stora dagsljuskometen och Halley) och 1996/97 (Hyakutake och Hale-Bopp). Verkligen något att se fram emot. En riktigt ljus och väl synlig komet har vi suktat efter i femton år!

    • Hans Bengtsson skriver:

      Ja det känns som om vi nu länge varit inne i en period med akut brist på spektakulära kometer. Så en riktigt fin ”kvaststjärna” vore mer än välkommen.

      Kometen Kohoutek betraktades i efterhand som en jätteflopp, men egentligen var den rätt sevärd och blev rejält ljus. Jag såg den utan problem både före periheliepassagen (med teleskop) och efter (för blotta ögat och med fältkikare). För kometforskningen var Kohoutek viktig och fruktbringande. Förväntningarna i förväg hade dock i massmedia blåsts upp in absurdum. Och en sekt som hette Guds Barn spred en undergångsskrift i massupplaga.

      Dagens Nyheter hade förresten en rolig liten notis med texten (fritt ur minnet):
      ”Detta är en bild på Kohoutek. Någon svans syns inte.” Bilden var ett porträtt på upptäckaren Kohoutek!

    • Gustav Holmberg skriver:

      Ja, 1996-97 minns man ju. Själv observerade jag inte då – hade glidit ur amatörastronomin någon gång kring 1990 – men de här kunde man ju inte undgå. Speciellt Hyakutake minns jag som en fantastisk upplevelse, med en svans som sträckte sig väldigt långt över himlen, oerhört dramatiskt.

      • Johan Kärnfelt skriver:

        För egen del tycker jag det är lite deprimerande att läsa om dessa stora, tjusiga kometer från förr. Jag missade både Hyakutake och Hale-Bopp, och det värsta är att jag inte ens försökte se dem. Hur detta kunde komma sig har jag funderat mycket på, men det verkar ha gått mig spårlöst förbi. Därmed hoppas jag förstås på att ISON ska utvecklas till århundradets komet.

      • Timo Karhula skriver:

        >Kometen fick stort genomslag i media och populärkultur och inspirerade allt från domedagssekter till krautrockband.

        Redan innan jag klickade på länken kom jag att tänka på Kraftwerks Kometenmelodie (2). Jag köpte albumet Autobahn 1979 och funderade då om inte kometen som gruppen avsåg var just Kohoutek. Jag själv såg aldrig Kohoutek, och inte West heller!

        Det har hänt flera gånger under det senaste århundradet att briljanta kometer (ljusare än 0 magnituden) har framträtt inom loppet av ett år. Förutom 1996-1997 var det 1970 (komet Bennett och White-Ortiz-Bolelli), 1961-1962 (Wilson-Hubbard och Seki-Lines), 1957 (Arend-Roland och Mrkos), 1947-1948 (”Southern comet” och ”Eclipse comet”), 1911 (Beljawsky och Brooks) samt 1910 (”Daylight comet” och Halley).

        /Timo K

  2. Gustav Holmberg skriver:

    Din förmodan när du lyssnade på albumet 1979 stämde ju bra!

    Den första singelversionen, från december 1973 dvs samma månad som kometen stod i perihelium, som jag länkade till, heter just Kohoutek-Kometenmelodie, sen plockade man bort Kohoutek från låttiteln till albumversionen. Autobahn släpptes i november 1974 och då var ju Kohoutek redan på väg ut i solsystemet och något av ett överspelat fenomen, åtminstone massmedialt – kanske var det därför Ralf Hütter och Florian Schneider döpte om låten?

    Och det här med att man saknar ljusa kometer – ett parallellfall som jag saknar är ljusa eller åtminstone halvljusa novor synliga från Sverige.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s