”Nu är det dags att ta nya tag efter sommaren lättja, om det vi haft nu är värdigt namnet sommar.” Så öppnar Ulf Danielsson, tidigare ledare för SAAF:s Deep sky-sektion, ett nummer av cirkuläret Deep sky nytt från 1984. Det är ju inte utan att uppmaningen biter den höst som nu begynner, så låt oss se vad Danielsson tänker sig att man ska syssla med. En tävling visar det sig – STAR 84 – och bakom denna står en annan Danielsson, nämligen dobsonentusiasten Jörgen Danielsson.
Inspiration till tävlingen hämtade Danielsson från The royal astronomical society of Canadas årsbok Observers handbook. Årsboken startades 1907 och ges faktiskt fortfarande ut. Bland mycket annat innehöll (och innehåller) denna årsbok listor på lämpliga objekt att observera. Några av dessa listor reproducerades av Danielsson i detta och de nästföljande numren av Deep sky nytt och tävlingen gick helt enkelt ut på bocka av så många objekt som möjligt från dessa listor och inkomma med rapporter till sektionen. Vinner gör den som kan rapportera flest bockar, och förutsatt att det slår väl ut bland amatörer kommer ”förnämliga priser att utdelas”. Tävlingstiden löper från ”en stjärnträff till en annan”, närmare bestämt avses de årligen återkommande stjärnkalasen som sedan många år anordnas av Mariestads astronomiska klubb (årets upplaga gick för övrigt av stapeln helgen som gick).
Och listorna då? Ja, i numret som introducerar tävlingen har Danielsson saxat sex listor: det gäller listor över multipla stjärnor, valda nebulosor av olika typer, Messier-objekten, ett urval av de bästa NGC-objekten, galaxer i lokala gruppen, och dessutom en lista med några riktiga utmaningar. Allt som allt rör det sig om ett par, tre hundra objekt. Jag dristar mig att lista objekten i den senare. Den vane djuprymdsobservatören kan snart konstatera att här verkligen döljer sig några riktiga utmaningar. Själv har jag faktiskt bockat av det mesta, men har upprepade gånger kört bom på bland annat Barnards galax och supernovaresten IC443. Skam den som ger sig.
Listan är hämtad från Deep sky nytt, nr 3, 1984. Förkortningarna utläses enligt följande: PN, Planetary nebula, GX, galaxy, GC, Globular cluster, EM, emission nebula, RM, reflexion nebula, DN, Dark nebula, SNR, super nova remnant, GXC, galaxy cluster, OC, open cluster. |
1 | NGC246 | Cet | PN | |
2 | NGC1275 | Per | GX | |
3 | NGC1432/35 | Tau | RN | Pleiades nebulae |
4 | NGC1499 | Tau | EN | California nebula |
5 | IC434/35/B33 | Ori | EN | Horse head nebula |
6 | IC431/32/NGC2024 | Ori | EM/RN | |
7 | IC443 | Gem | SNR | |
8 | J 900 | Gem | PN | |
9 | NGC2237/46 | Mon | EN | Rosette nebula |
10 | NGC2419 | Lyr | GC | Galactic tramp |
11 | NGC5897 | Lib | GC | |
12 | B72 | Oph | DN | Barnard’s S |
13 | NGC6781 | Aql | PN | |
14 | NGC6791 | Lyr | OC | |
15 | M1-92 | Cyg | RN | Foot print nebula |
16 | NGC6822 | Sgr | GX | Barnard’s galax |
17 | NGC6888 | Cyg | SNR? | Crecent nebula |
18 | IC5146 | Cyg | RN | Cocoon nebula |
19 | NGC7317-20 | Peg | GXC | Stephan’s quintett |
20 | NGC7635 | Cas | EN | Bubble nebula |
Återstår då frågan om vem som vann. Dessvärre och då jag har bara tillgång till några enstaka nummer av cirkuläret, kan jag i dagsläget inte ge något klart svar på detta. Av nummer 1 för 1985 framgår dock att det ett halvår in i tävlingen bara var Mats Boberg i Kungsör som hade skickat in rapporter, och att han därmed ledde stort. ”Skärpning!” manar sektionsledaren, ”Lite konkurrens ska han väl ha?”. Hur det hela avlöpte kanske något av läsarna känner till. Och om inte annat tycker jag att listan över utmaningar även är något att sätta tänderna i för dagens amatörer.
Visst är det intressant att professor Ulf Danielsson var en av Deep-Sky sektionens ledare på 80-talet! Många av objekten i listan betraktas väl inte som svåra idag, speciellt inte med våra moderna nebulosafilter. Även några andra objekt är inte så värst svåra att se från en mörk plats och utan filter, inte ens med prismakikare. Då tänker jag på Plejadnebulosorna NGC1432/35 och klothopen NGC2419. Jag tror inte Hästhuvudnebulosan observerades från Sverige förrän på 90-talet. Vet någon här om Hästhuvudet sågs innan?
/Timo Karhula
Lägger man den tekniska utvecklingen med billigare teleskop, som idag innebär att folk i genomsnitt kanske har större teleskop än förr, liksom filtren du nämner ovanpå listan så reduceras förstås svårighetsgraden. Men samtidigt skulle jag nog vidhålla att objekten fortfarande är jämförelsevis svåra. Många av dem kräver ju inte bara utrustning och goda himmelsförhållanden, utan också ett stort mått av erfarenhet. Meropenebulosan hade jag till exempel försökt på massor av gånger innan du visade exakt var jag skulle titta på VSP i våras. Och det skulle som sagt vara kul att veta vem som först observerade hästhuvudet från Sverige.
Pingback: Om sektioner | Amatörastronomins historia