Vad är en amatörastronom?

Vad är en amatörastronom? På ett allmänt plan är alla vetenskapliga undersökningar beroende av hur man väljer att definierar sitt undersökningsobjekt, och vårt projekt är inget undantag. I vårt fall skulle man kunna tänka sig en mycket snäv bestämning som avgränsar amatörastronomen till någon som aktivt bidrar till den vetenskapliga kunskapsbildningen, men som inte har lön för arbetet. En sådan avgränsning har en viss elegans över sig. Den är strikt, begreppsligt rimlig och förhållandevis enkel att applicera på den empiriska verklighet vi har att undersöka. Haken är förstås att de flesta amatörastronomer faller utanför bestämningens gränser.

En annan variant är att göra en mycket vidare bestämning och istället låta begreppet amatörastronom avse alla som har ett aktivt intresse för astronomin, men som fortfarande har det som en fritidssysselsättning och inte som ett arbete. Förvisso inte lika elegant men samtidigt mer rimligt. Bestämningen rymmer till exempel amatörastronomins många astrofotografer och djuprymdsentusiaster. Samtidigt anmäler sig en följdfråga alldeles omedelbart: Hur aktiv måste man vara för att räknas in? Är man till exempel amatörastronom om man mest läser böcker och går på den lokala föreningens föreläsningar någon gång om året?

Det finns inget enkelt sätt att lösa avgränsningsproblem som detta. Man kan förstås samla material och läsa på, men i slutänden handlar det om att göra ett aktivt val. Valet blir sedan styrande i den undersökning man gör. Exemplen ovan avgränsar det potentiella studiematerialet på högst olikartade sätt, och skulle om de fullföljdes resultera i tämligen väsensskilda studier. Som väl är är man inte alldeles ensam i dessa val. Forskning karaktäriseras bland annat av att den bygger på tidigare forskning. Och att sätta sig in i den hör också till forskningens vardag.

Parallellt med att jag under de senaste veckorna har ägnat mig åt att försöka inventera svensk amatörastronomi ur ett organisatoriskt perspektiv (se tidigare inlägg i bloggen), har jag läst astronomihistorikern Thomas R. Williams doktorsavhandling Getting organized: A history of amateur astronomy in the United States (2000). Detta är, som många doktorsavhandlingar, en ganska krävande lunta att ta sig igenom. Den är emellertid väl värd mödan, både för den historia den har att berätta och för de idéer och uppslag den bjuder. Bland mycket annat har Williams hanterat just de begreppsliga problem som vi står inför i vårt projekt.

Williams löser problemet med avgränsningarna genom att göra begreppet amatörastronom underordnat. Överordnat är istället olika sätt för ickeprofessionella att delta eller engagera sig i astronomin (modes of participation). Detta förskjuter därmed undersökningens fokus bort från begreppsliga gränsdragningar, mot de många praktiker som ryms på fältet. Till saken hör att Williams rör sig på föreningsnivå och hans avgränsningar är avpassade efter detta. Dessa ingångar sorterar han sedan i två huvudkategorier, de som deltar med vetenskapliga ambitioner (scientifically inclined) och de som har astronomin som ett fritidsintresse (recreationally inclined). Den föregående gruppen – som Williams också kallar för vetenskapliga amatörer – gör olika slags observationer i vetenskapens tjänst; den senare gruppen, fritidsamatörerna, engagerar sig snarare för sitt höga nöjes skull. I nästa steg kan de vetenskapligt orienterade amatörerna sorteras över vilken typ av observationer som engagerar, det kan handla om variabla stjärnor, meteorer, ockultationer och så vidare. Fritidsamatörerna har också sina egna kategorier. Williams skiljer på fritidsobservatörer (recreational observers), som observerar det som för tillfället behagar för att det är kul, vackert, eller står på någon lista; fåtöljastronomer (arm-chair astronomers), som kanske aldrig är i närheten av ett teleskop, utan som odlar sitt intresse genom att engagerar sig i föreningslivet, läsa böcker eller gå på föreläsningar; och teleskopbyggare (amateur telescope makers, eller ATM), som kanske är mer intresserad av att slipa speglar och bygga teleskop än av att faktiskt använda dem.

Det finns mycket mer att säga om Williams sorteringar, men det får anstå tills det är dags för oss att skriva vår bok. Det finns också en hel del annan litteratur att ta ställning till vad det lider. Preliminärt tycker jag dock det finns mycket som talar för Williams ansats. Genom att utgå från sätt att engagera sig i astronomi, snarare än från den traditionella uppdelningen mellan amatörer och professionella, undviker han en hel del problem samtidigt som hans kategoriseringar förmår ge en samlad bild av den amerikanska amatörastronomin. Jag tror också att detta med fördel kan användas även på svenska förhållanden. Den amerikanska ATM-rörelsen, som spelade en så avgörande på andra sidan Atlanten, har även funnits i Sverige. (Den nådde oss för övrigt 1943 med en knippe artiklar i Populär astronomisk tidskrift.)  Och att döma av den föreningsinventering jag just nu håller på med, är det alldeles klart att fåtöljamatörernas engagemang inte kan förbigås eller definieras bort om man har som ambition att skriva den svenska amatörastronomins historia.

/Johan

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Vad är en amatörastronom?

  1. Gustav Holmberg skriver:

    Alldeles oavsett vilka gränsdragningar och definitioner vi som historiker gör när vi skriver amatörastronomins historia, är det ju även intressant att notera när de historiska aktörer vi studerar gör den typen av mer eller mindre explicita gränsdragningar. Man kan då börja fundera över vem som gör gränsdragningen och i vilken kontext denna gränsdragning sker.

    Bara ett litet exempel som jag snubblade över just nu när jag sitter och går igenom ScanAm:

    ”Med ‘amatörastronomi’ förstås här ‘aktiv, observerande amatörverksamhet’, till skillnad från ‘populärastronomi’, som varken kräver fackkunskaper eller aktivitet, utan enbart intresse för astronomin som vetenskap.”

    (ScanAm vol 1 (1972), nr 4, s 20.)

    Här inkluderar man alltså inte fåtöljamatörerna – men däremot fritidsobservatörerna utan vetenskapliga anspråk – i amatörbegreppet. Denna gränsdragning kan till exempel läsas i ljuset av att här har vi en nystartad tidskrift som vill kontrastera sin särart gentemot den mer ”fåtöljastronomiska” Astronomisk tids.

    • timaoes skriver:

      Jag tror att många skulle skriva under på ScanAm:s bestämning. Den är också strikt, rimlig och förhållandevis enkel att applicera. Ett problem här är dock att om man betraktar amatörastronomin ur ett föreningsperspektiv (vilket jag gör för tillfället) så är det alldeles tydligt att den populärastronomiska sidan av saken har, och alltid har haft, en framträdande position. Det handlar om att rekrytera nya krafter, kommunicera astronomins elementa till dem som redan är engagerade, och förstås om att hålla intresset levande. Ett annat problem med ScabAm:s definition är att den avgränsar människor som kanske inte ägnar sig åt att observera så mycket, utan som mest bygger teleskop, meckar med datorprogram och så vidare.

      /Johan

  2. Gustav Holmberg skriver:

    Det intressanta här är inte så mycket om ScanAms definition är ”rätt” i så mening att man själv vill skriva under på den idag eller inte; jag ser den mer som en 40 år gammal historisk lämning som behöver tolkas. Jag läser det som en programförklaring i en nystartad tidskrift tillhörande en nystartad organisation, jag läser det som ett aktivt ställningstagande för en viss typ av amatörastronomi som man menade saknades i SAS och dess nordiska systerorganisationer och i dess publikationer.

    Det vore väldigt intressant om man kunde samla fler sådana mer eller mindre explicita definitioner på vad som är ”amatörastronomi”, uttalade i olika sammanhang under delar av 1900-talet. Till exempel är jag lite nyfiken på hur vanligt förekommande den definition du inledde din text med är. Alltså ”en mycket snäv bestämning som avgränsar amatörastronomen till någon som aktivt bidrar till den vetenskapliga kunskapsbildningen, men som inte har lön för arbetet.” Det är precis som du skriver ett väldigt snävt kriterium – betydligt snävare än ScanAms från 1972.

    • timaoes skriver:

      Jodå, jag förstår precis vad du är ute efter :-). Vi har både den historiska och den teoretiska frågan att hantera. Mina kommentarer gällde förstås den senare.

      Som jag har diskuterat i ”Till stjärnorna” hade SAS en mycket snäv avgränsning när de drog igång vid början av 20-talet. Här ansågs en amatör vara någon som kunde göra reell nytta för astronomin, dvs någon som både observerade och rapporterade. Men då var den historiska kontexten radikalt annorlunda. Det fanns ju högst en handfull amatörer att tala om, och en central ambition med sällskapet var att ändra på detta förhållande. Dessutom var det i hög utsträckning rent inomvetenskapliga intressen som drev på saken.

      /Johan

  3. Gustav Holmberg skriver:

    Vad gäller den teoretiska frågan kommer man ju liksom inte ifrån den här vidare definitionen du anlägger i din bloggpost, jag tror du har helt rätt där (åtminstone tycker jag det tre och en halv vecka in i projektet 🙂 ) Precis som du skriver har amatörer och astronomiklubbarna i olika skeenden sysslat med väldigt mycket mer än aktiva bidrag till vetenskaplig kunskapsbildning. Fullkomligt centrala amatörastronomiska aktiviteter som teleskopbygge och deep sky-observerande faller utanför i så fall, för att inte tala om studiecirklar, fåtöljastronomi och mycket annat som föreningar och amatörer håller på med.

    Sedan – för att fortsätta teoretiskt – tycker jag om att tänka i subkultur/subdisciplin/fält-liknande banor när jag ser på amatörastronomin. Det finns olika subkulturer i amatörastronomin som utmärks av olika instrumenttyper, observationstekniker, kontakter med världen utanför amatörastronomin, olika ideal, olika mål med verksamheten. I olika tider eller på olika platser eller föreningar har olika subkulturer varit olika starka.

    En sådan taxonomi har även Williams vilket verkar bra, men man kan kanske invända att han överdriver vetenskapligheten hos den ena av de två huvudkategorierna. Men på den punkten får jag återkomma när jag läst ut hans 400-sidiga bibba 🙂

    Man kan fundera på varför olika subkulturer växer sig starka, minskar eller rent av försvinner. Varför verkar det, till exempel, inte finnas någon nämnvärd meteorkultur längre i Sverige? (Eller har jag missat den?)

  4. Gustav Holmberg skriver:

    I artikeln ”IUAA – en ljusnande framtid”, Scanam vol 7 (1978), 39f., skriver Peter Linde explicit om amatörbegreppet; han skriver om IUAA:s verksamhet och att den borde breddas. ”Därvid skall inte bara den vetenskapliga sidan av amatörastronomi beaktas, utan även den mera hobbybetonade och sociala.”(39)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s